– Vad jobbar du med?
Jag har slutat fråga eftersom jag vet att frågan i så fall snart kommer tillbaka. Mitt svar är nämligen en konversationsdödare, inte för att det skulle vara något obehagligt eller märkligt med det jag gör. Det är bara så att mitt ämne och min forskning inte är så lätt att relatera till. De flesta har mycket lite i sin egen begreppsvärld att associera till och att använda för att föra konversationen vidare. Är det inte så att lite historia eller samhällsvetenskap hör till allmänbildningen emedan obefintliga kunskaper i naturvetenskap inte bara är accepterat utan till och med något att vara stolt över?
Ibland tänker jag att jag skulle säga att jag är brandman eller pilot eller så. Trots att jag inte vet särskilt mycket om vad en brandman eller pilot gör så vet jag ändå tillräckligt för att kunna hålla konversationen igång ett bra tag. Men jag gör förstås inte så. Lögner medför ju andra problem.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om att samtalet tar stopp. Jag är van och det har aldrig varit viktigt för mig att passa in eller vara intressant på det sättet. Det är en märklig kontrast till min lyhördhet inför omgivningens förväntningar och förhoppningar, som jag har använt för att välja prestationer i mina försök att bevisa mitt eget värde för mig själv. Jag har aldrig hört till innegänget och min sociala status har aldrig varit särskilt hög. Det rör mig inte i ryggen om folk tror att jag är konstig bara för att jag berättar hur jag mår eller för att jag jobbar med något som de inte visste fanns.
Nej, att jag har slutat fråga är mest av omtanke. Det är inte så lätt att hitta någon tråd att nysta vidare i och många blir besvärade av att behöva byta samtalsämne tvärt.
Jag tror att jag sällan har frågat någon vad den jobbar med och jag tror inte att du är så konstig och jag vet att du är finfin. Däremot verkar dina bekantskaper ganska knepiga, om det nu inte går att begripa vad du gör, är det ju ett utmärkt tillfälle att hålla konversationen igång med att fråga ut dig tills man förstår. Så jag tycker nog att det verkar vara ett utmärkt konversationsyrke, men mindre utmärkta konversatörer du omger dig med.
Får jag använda det där nästa gång det händer? Jag kan ju nöja mig med att påpeka att jag har ett ”utmärkt konversationsyrke” och skippa biten om ”mindre utmärkta konversatörer”. =)
Jag tror du har något på spåret! Låter ju underbart. :)
Jag har haft liknande problem. När jag pluggade var det inte så att jag kunde säga vad jag pluggade för då skulle killarna direkt börja prata med någon annan. Jag gick kurser vid sidan av min riktiga utbildning, för jag kunde inte ljuga. Och om någon frågade vad jag pluggade, kunde jag lyfta fram dessa kurser istället. ”jag läser kulturvetenskap” eller ”jag läser nordiska språk” eller franska eller tyska eller något annat relaterbart blir plötsligt så mycket enklare att utgå ifrån än den nichade, icke-konversationsvänliga utbildningen jag gått.
Vidare tycker jag att vad en människa är intresserad av på fritiden ger så mycket mer att prata om, tex kör, sport, samla frimärken, etc är så mycket mer greppbart än många yrken idag.
Lycka till nästa konversationsrunda, henrik!
Det tycker jag bestämt. Du kommer att bli som ett värsta Hajk-program. Helfestligt Allmänbildande Jätte Kul, eller hur det nu var. Så för att ge de trista konversatörerna en om gång kan du berätta att det både är ett Hajk-yrke och ett utmärkt konversationsyrke. Kan de inte haka på där, är det synd om dem och det är din plikt att allmänbilda dem lite. Då kanske det rent av har något att konversera om nästa gång de går på kalas, de små plusslisluskorna.
Tack för roliga tips och glada hejarop! Jag ser fram emot nästa yrkeskonversation. =)