Jag har just sett filmen Secretary från 2002, en film som marknadsfördes och antagligen uppfattades av de flesta som en romantisk komedi. För den BDSM-intresserade är ordet sensuell ett lämpligt tillägg.
Filmen handlar om Lee Halloway, spelad av Maggie Gyllenhaal, som efter en kortare vistelse på ett mentalsjukhus får jobb som sekreterare på en advokatbyrå. Sakta men säkert växer en mycket speciell relation fram mellan Lee och hennes chef, Mr Grey, spelad av James Spader. Relationen är fylld av dominans och underkastelse och av sadomasochism.
Filmen skildrar ett möte mellan två personer som kämpar med psykiska problem och inom BDSM-världen reagerade många negativt på att en mindre vanlig sexuell läggning än en gång kopplades samman med psykisk ohälsa. Å andra sida finns ett mycket positivt budskap i filmen; Huvudpersonernas sexualitet framställs som en helande kraft.
Secretary är producerad av Hollywood, men skiljer sig från andra Hollywood-produkter. Beskrivningarna är inte förskönande eller överromantiserade. Filmen känns inte publikfriande. Tvärtom gör de introverta karaktärerna och den ibland svårtillgängliga dialogen att filmen känns som en stolt film. Den är vad den är och det är upp till publiken att avgöra om de tycker om den eller inte. Jag gör det och hade den varit lite mindre förutsägbar hade jag inte haft mer att önska. Jag ger den fyra daskar på baken av fem möjliga.
Jag hittade öppningsscenen på YouTube.
”Jag ger den fyra daskar på baken av fem möjliga.”
får mig att le brett…
Även om jag inte är (vet inte riktigt vilket ord jag ska använda) ..hmm… lockad av BDSM, så tyckte jag bara att din kommentar var skön.
*ler vänligt*
=)