Så vilka konsekvenser får det då att jag beskriver mina relationer i fyra färger, det vill säga utifrån hur fysiska, spännande, delande och förtroliga de är? Det går förstås att beskriva en relation på många olika sätt. Till exempel hade jag kunnat prata om hur mycket vänskap respektive kärlek som finns i relationen, hur länge den har varat och hur mycket bekräftelse jag får i den. Spelar det någon roll vilken beskrivning jag väljer?
För det första är det sätt som jag beskriver en relation på avgörande för vad jag blir medveten om. Om jag inte sätter ord på hur jag ger respektive får bekräftelse i en relation är jag antagligen inte så medveten om det. Däremot kommer jag att vara medveten om könsmaktordningen om jag beskriver mina relationer i termer av makt och kontroll. Att välja beskrivning är förstås inte så enkelt som att försöka komma på vad som är mest sant. Ord som ”bekräftelse” och ”makt” är ju båda bara enkla modeller som belyser olika aspekter av en komplex verklighet. Det går inte att säga att det ena är mer sant än det andra.
Istället är frågan om hur jag beskriver en relation till stor del en fråga om vilka värderingar jag har. Vad vill jag se och vad är inte lika intressant för mig? Det är en sådan värdering som ligger bakom att förtrolighet, men inte maktförskjutning finns med i min beskrivning. Jag är visserligen fascinerad av makt och ansvar, men beslutade mig för att andra aspekter är viktigare. Det valet gör mig mer medveten om hur många förtroliga relationer jag har och mindre medveten om hur maktförskjutningen i dem ser ut. För mig är det i sin ordning, samtidigt som jag inser att det inte är så för alla.
Ytterligare en sak som jag tycker är viktig, naturvetare som jag är, är att jag upplever att de aspekter av en relation som jag beskriver är någorlunda enkla att observera. Att säga att jag har en lila relation kommer förstås att påverka min upplevelse av den, men eftersom jag tycker att det är svårt att avgöra vad som gör en relation lila så väljer jag bort den typen av beskrivningar. Ett mindre överdrivet exempel är att jag har svårare att precisera hur mycket jag älskar någon än om jag känner ömhet, förtjusning eller åtrå. Därför pratar jag hellre om graden av spänning än graden av kärlek. Även hur fysisk, delande och förtrolig en relation är tycker jag är hyfsat enkelt att sätta ord på. Det tror jag gör beskrivningen mer användbar och konstruktiv.
För att bli mer konkret gör den beskrivning som jag har valt det tydligt för mig att jag idag har ganska gott om förtroliga relationer och även om de flesta är med personer som jag inte delar så många aktiviteter och åtaganden med, så är mitt behov av intimitet i hög grad tillfredsställt. Inte minst, inser jag, har jag en väldigt intim relation med mig själv; Jag spenderar mycket tid på egen hand, bland annat på denna blogg, vilket känns bra. Så vill jag ha det.
När det gäller delande ligger jag också på en bra nivå. Jag har gott om människor som jag dansar, tränar och upplever saker med och håller på att utöka mitt umgänge med ytterligare några som jag då och då delar en fika eller lunch med. De riktigt stora projekten, som hus och barn, känns inte viktiga.
Spänning, och kanske framför allt de starkare känslorna, har jag saknat och gör fortfarande i viss mån, och en viktig drivkraft bakom mitt ifrågasättande av hur jag konstruerar mina relationer är att hitta vägar till att njuta mer av mina relationer. Det känns som att jag är på rätt väg och jag är glad för det.
Relationer som är mer fysiska saknar jag dock och här behöver jag göra något. En relation som är fysisk, men varken spännande, delande eller förtrolig känns inte så lockande, men en relation som är både förtrolig och fysisk låter intressant. Det tror jag skulle göra den väldigt spännande.