Jag är trött. Och har varit några dagar. Det blev lite mycket på jobbet. Så kan det gå trots att jag försöker ta det lugnt och sköta om mig själv.
Jag tycker inte om det. Jag hör så dåligt. Signalerna blir suddiga. Och tankarna om att uttrycka dem och att finna vägar till rakare kommunikation slutar komma. Det är som att lägga locket på.
Att vara trött är att inte leva fullt ut.
Jag brukar tänka som du, men har börjat undra om man kan göra annat än att leva. Fullt ut eller inte. Det är livet hur som helst. De osnygga dagarna är också delar av ens liv, även om man inte vill riktigt. I alla fall inte jag. Men jag borde nog vänja mig vid tanken.
jag har haft en exakt likadan dag. Inte gjort något vettigt alls fast planerna var många. Man måste väl få ha trötta perioder där inte allt är på topp, det är då man uppskattar de andra dagarna.
Jag har varit trött i hela mitt liv och jag misstänker att locket på har varit en flyktmekanism. Nu är jag inte längre intresserad av det. Om jag kan välja, vill jag känna. Och för det mesta har jag faktiskt den lyxen. Men visst, när det inte går får jag acceptera det och göra det bästa av situationen.
Då är det olika tröttheter vi tänkte på. Jag tänkte på en mer praktiskt orienterad förlorad ork och lust. När man slitit mer på lusten och orken än vad den växer till.
Jag tänker på för mycket arbete och för lite sömn.