– Då känner jag mig objektifierad. Och det vill jag inte.
Jag förstår henne, liksom andra kvinnor som har tröttnat på att reduceras till sexualobjekt i de mest otippade situationer. Jag tänker att det ligger i lustens natur att det blir så där, men att det som skulle kunna vara en komplimang blir till ett förnekande av helhet och komplexitet om det sker i fel sammanhang.
Just därför kan det vara svårt för kvinnor att förstå vad jag menar när jag säger att jag vill bli objektifierad. Det kan vara svårt att föreställa sig hur det känns att komma från andra hållet och inte känna sig som ett objekt för sexuell åtrå ens i rätt sammanhang.
För det är något jag verkligen saknar. Jag vill, i rätt sammanhang, se lusten lysa i en kvinnas ögon och se hur hennes åtrå blir till handling. Jag vill att hon tar i mig med målet att tillfredsställa sin egen lust. Jag vill bli objektifierad.
Men det verkar som att en kvinna kan bli helt ställd inför tanken. Vad vill hon egentligen göra med en manskropp?
Jag resonerar som så att ett objekt är reducerande att uppfattas som eftersom det inte då frågas om vad jag vill. Till exempel som när någon tafsar på mig utan att vi först etablerat en relation som det är tillåtet i. Den etableringen kan gå på en sekund, när bådas lust möts och i mina ögon är det två subjekt som möts. När någon reducerar mig till objekt frågar den inte efter vad jag vill. Det är för mig objektifiering. Din vilja som du beskriver som en önskan om att bli åtrådd ser jag mer som en önskan om att någon tydligt visar sin lust och glädje till att mötas erotisk med dig, än en önskan om en kvinna som kommer kåt och tar sin orgasm och går utan att fråga efter din lust. Vilket hon hade gjort om hon sett dig som ett objekt, en Mr Rabbit eller vad de nu heter.
Väldigt romantisk snygg blogg!
Jag tycker absolut att sex ska vara ssc, för att använda en bdsm-term. Jag vill inte bli utsatt för övergrepp eller reducera det sexuella mötet till enbart åtrå, än mindre en ensidig sådan. Visst har jag en önskan om att få se en kvinnas vilja att möta mig erotiskt, men min poäng är en annan.
Jag har en bild, antagligen överdrivet generaliserad och definitivt heteronormativ, av att en kvinnas sexuella fantasier kretsar kring vad en man gör med hennes kropp och att en man fantiserar kring vad han vill göra med en kvinnas kropp. Min tanke är att det i båda fallen är kvinnans kropp som är objekt och att det avspeglar sig i det sexuella mötet. Det jag saknar är att mannens kropp också kan få vara objekt.
Faktiskt är det så, när jag nu funderar på saken, att tanken på en kvinna som kommer kåt, tar sin orgasm och går utan att fråga efter min lust, inte är helt ointressant. Men det är skillnad på tanke och verklighet. Skulle det iscensättas måste det vara i rollspelets form och föregås av ett samtal kring lekens gränser så att leken leks i samförstånd.
Om man fantiserar om att vara ett erotiskt objekt så är ju det en aktivitet där man både är subjekt och objekt, även om man identifikationen är som objektet, som jag ser det.
Kvinnors sexuella innersta önskningar och fantasier generellt är ju svårt att yttra sig om, men som jag minns mina egna sexuella preferensers utveckling så var de mer självcentrerade och handlade mer om min upplevelse från början, än vad det gör nu. Nu handlar mina fantasier mer om gemensamma upplevelser, lekar och vad man kan göra för varandra. Min tanke om det är att, för min del, var detsvårt att fantisera om gemensamma härligheter innan jag upplevt dem för den heteronormativa normen fastslår en passiv kvinna och en aktiv man. Det var vad jag visste då. Nu vet jag bättre;)
Passiva och aktiva roller är också värda att ifrågasätta även om de inte behöver hänga ihop med vilken kropp som är objekt eller ej, men så menade du nog inte heller? Till exempel är ju en kvinna som strippar aktiv samtidigt som både kvinnans och åskådarens fokus kan vara på kvinnans kropp och vad som kan göras med den.
Jag vet ganska mycket om vad jag vill göra med de olika delarna av en kvinnas kropp. Kanske har jag bara haft otur eftersom jag ännu inte mött någon kvinna som vet vad de vill göra av sin attraktion till en hårig bringa eller ett par muskulösa underarmar? Att läsa det du skriver, bless, får mig att hoppas att det är så.
Ja, det är väl så jag tänker.
Jag tror att i den generella uppfattningen om vad kvinnlig sexualitet är ingår inte att kvinnan ska ha uttalade lustar och önskningar om vad de vill göra med en man de finner attraktiv. Det är inte att förglömma att som sexuellt aktiv kvinna finns alltid risken att bli nedvärderad och betraktad som ”lösaktig” och slampig, kanske det är värst bland yngre, men det är en stark kraft. Jag tror att som kvinna formulera sin lust till männen och att dessutom ta nästa steg, att leva ut den, kräver fortfarande att kvinnan bär på ett mått av rebellanda. Eftersom det fortfarande är mot den gängse normen. Utan att orka nysta i det vidare vill jag koppla det till ditt resonemang om strippande kvinnan. I det flesta fall är inte striptease något som höjer en kvinnas status.
För kvinnor som vill vara anpassade är det en kamp med åtrådd och åtrå. Att vara åtrådd är fint, att åtrå är fult eller hotfullt. Att vara en fantasifull älskarinna utan att passera gränsen till att vara en fallen kvinna. Fröken Julie är fortfarande en pjäs som angår, tyvärr.
Och om jag ifrågasätter min roll som den åtrående, om så bara i ett försök att uppnå balans, så riskerar jag att betraktas som omanlig. Nedvärderingen finns även där. Jag kan också göra en kvinna förvirrad och få henne att undra om det är något fel på hennes kropp.
Ja, därför önskar jag alla mod att strunta i konvenensen, att lyssna till sin lust och söka möten som passar just dem.
Jag känner spontant när jag läser ditt inlägg att du inte vet vad du önskar. Det finns få saker som gör mig så trött och arg som att bli sedd som ett objekt. Det kan vara mitt i vardagen och det kan vara när jag är ute. Många gånger har jag tänkt att jag förstår de muslimska kvinnornas val att bära hijab. Samtidigt förstår jag det du säger. För även om suckar trött när folk kommer med sexistiska kommentarer så vill man ju ändå vara attraktiv. MEn som Bless skrev ovan så är ordet objekt i sig väldigt laddat. Det känns som i det ordet ligger en väldig egoeístisk värdering, där allt handlar om vad man själv tycker, där man sätter sin egen lust främst. Jag kan mycket väl förstå att man som man tycker det är attraktivt när en kvinna tar för sig ( det är iaf min erfarenhet) Jag tror att det är väldigt många män som delar din uppfatning och din önskan.
Att sätta sin egen lust främst och att vara egoistisk är i sin ordning i rätt sammanhang. Jag tror till och med att det är en nödvändighet för bra sex. Men det där med rätt sammanhang är viktigt. Jag vill inte vara ett objekt i fel sammanhang. Jag förstår att det är jobbigt.
Intressant diskussion. Jag undrar om denhär önskan att ta sin orgasm och gå (kul uttryckt, nästan bibliskt!), som jag känner igen hos mig själv också, har något att göra med att personen i fråga är ovanligt medveten om det sociala samspelet, så mycket att det är hämmande? Så tror jag nästan att det är för mig – och jag tycker nog att du också, Henrik, går ganska så långt i dina försöka att pejla vad andra mänskor tänker och känner…
Du har nog rätt, carulmare. Att vara den vars kropp är objekt hjälper mig att fokusera på min egen upplevelse. Om det var så du tänkte?
Ja, fast kanske båda vägarna? Tänk om man kunde vara så omedveten, så inne i den sexuella akten, att man inte ens vet om man tar emot eller ger… Istället tänker man kanske: Hur kändes det? För mig? För honom? Vad skall vi göra nu? Vad har han förväntningar? Och jag? Tycker jag om honom? Tycker han om mig? Och så vidare i all oändlighet. Det är klart att det inte blir så mycket njutning… :)
Nu associerar jag till Zen och att bli ett med det man gör, eller flow med västerländsk terminologi. Det låter härligt. Hur kommer man dit?
Det skall jag tala om… när jag är där… om jag fortfarande talar då… Om du kommer dit först, kan du väl göra detsamma för mig…? :)
Visst, det säger vi! =)
Om man bara följer kroppen och inte tänker så är man där på ett killevip, i flowet eller zen, skulle jag vilja påstå. Jag vet inte riktigt hur det går till för andra som tänker mer i samband med sina lekar och funderar mycket över det. Antagligen är jag den allra mest lättledda och lättviktiga människan för jag har fösökt att tänka i leken, men det är som att hålla fast vid en liten gren när man ligger i en stor fors. Till slut förlorar jag greppet. och det bara brusar.
Det låter underbart, bless! För mig, med vältränade armar och små vattendrag, låter det märkligt att man skulle kunna tappa taget ofrivilligt. Men vattendragen har blivit större de senaste åren, så kanske jag är på väg. Att armarna är starka kanske man kan glömma bort.
Kanske en kantig jämförelse, men när lusten kittlar hjälper det inte hur stark man är i armarna, man tappar taget. Eller i alla fall jag. Det räcker med att någon narrar mig till att skratta, så har jag släppt greppet.
Det gäller nog mig hel och hållen och inte bara i det erotiska. Så jag funderar mycket på hur jag ska bli bättre på att hänga i och inte bara åka med. Sätta upp mål i stället för att se vad som händer. Men jag undrar alltid så mycket vad som väntar runt hörnet att jag har svårt att gå rakt fram.
Jag är inte kittlig. Tråkigt va? =)
Det du säger är intressant. Det är lätt att falla tillbaka på samma gamla strategier oavsett sammanhang istället för att söka efter olika sätt att förhålla sig till olika saker. Jag tog ett ledarskapstest för några år sedan och kategoriserades då klart och tydligt som en särskild ledartyp vars namn jag har glömt bort. Totalbetyget i testet blev lågt därför att jag inte använde olika tekniker i olika sammanhang. Där har jag tydligen mycket att lära.
Det är du.