Här kommer ytterligare en version av kontaktannonsen. Jag fortsätter att experimentera.

I hela mitt liv har jag varit mån om att göra mitt absolut bästa. Jag vet hur det känns att springa en fjällmara och hur det är att arbeta fyra dygn i sträck. Jag har gått en av Sveriges tuffaste utbildningar och specialiserat mig så till den grad att jag nu antagligen måste byta inriktning för att få jobb. På min fritid bestiger jag berg och komponerar musik. Listan är lång.

Nu har jag förstått att jag försöker bevisa mitt värde med all denna prestation, men också att det inte fungerar så. Finner sitt värde gör man på andra sätt, som att ta känslomässig plats och att välja att vara med de som väljer att vara med en själv. Det är dags för mig att pröva nya strategier och att lära mig att ta för mig.

Jag har haft ett längre förhållande, men inget där jag har gett mig själv möjlighet att utforska vad jag vill och tycker om. Det vill jag göra nu och jag letar efter en kvinna som vill vara mitt resesällskap på färden. Du skulle få se mig blomma ut, känslomässigt och sexuellt.

Jag tror att du är intresserad av att utforska dig själv och att du har lika lätt att formulera dina tankar och känslor i ord som jag har. Jag tror också att du delar min nyfikenhet och äventyrslusta liksom min analytiska och reflekterande läggning.

Inget ”fake it ‘til you make it” och ingen verbal lekfullhet denna gång, bara den nakna sanningen. Jag är mig själv närmast och skriver med det mod jag har när jag bloggar. Hur känns det att läsa?