En dialog mellan Nathan Petrelli och Mr Linderman i förra onsdagens avsnitt av TV-serien Heroes fångar mitt intresse. Situationen är laddad, liksom Nathans pistol. Nathan tänker ta Mr Lindermans liv, den rike och inflytelserike man som finansierar Nathans politiska karriär till ett pris som Nathan börjar tycka är för högt. Mr Linderman menar då att Nathan har ett val att göra:

– You see, I think there comes a time when a man has to ask himself whether he wants a life of happiness or a life of meaning.

– I’d like to think I have both.

– Can’t be done. The two have very different paths. You see, to be truly happy, a man must live absolutely in the present. No thoughts of what’s gone before, and no thought of what’s ahead. But, a life of meaning… A man is condemned to wallow in the past and obsess about the future.

Nathan väljer mening framför lycka och låter Mr Linderman leva.

Kan det verkligen vara så att det finns en motsägelse mellan ett meningsfullt och ett lyckligt liv? Mina tankar vandrar till David Keirseys indelning av MBTIs sexton personlighetstyper:

  • Väktarna som söker trygghet: ESTJ, ISTJ, ESFJ och ISFJ.
  • Hantverkarna som söker upplevelse: ESTP, ISTP, ESFP och ISFP.
  • De rationella som söker kunskap: ENTJ, INTJ, ENTP och INTP.
  • Ideallisterna som söker identitet: ENFJ, INFJ, ENFP och INFP.

En tolkning av detta är att Hantverkarna söker ett liv i lycka och Ideallisterna söker ett liv i mening. Det som skiljer Hantverkarna från Ideallisterna är att de är S istället för N; Hantverkarna lever här och nu och upplever världen på ett direkt, sinnligt och konkret sätt. Ideallisterna ser framåt och känner att det som sker är en del av ett större sammanhang.

Så kanske är det som Mr Linderman säger att vägen till lycka och vägen till mening är väldigt olika?