Jag har ett beslut att fatta.

I sommar har jag planerat in en veckolång resa. Vi är ett gäng kompisar som ska åka och jag har fått veta att kvinnan som visade mig himmel och helvete och hennes vän ska med. Det har runnit en del vatten under broarna sedan vi umgicks och jag vill inte längre vara hennes pojkvän. Trots det kommer jag antagligen att bli svartsjuk.

Svartsjuka verkar vara en destruktiv kraft som kan orsaka smärta och skapa bitterhet om den får slå rot och gro. Det känns viktigt att jag tar kontroll över mina nyfunna känslor, precis som jag har lärt mig att kontrollera min vrede och låta den ta icke-destruktiva uttryck.

Sommarens resa skulle kunna bli ett tillfälle att lära känna min svartsjuka och en övning i att hantera den. Om jag är vaksam på mina reaktioner och försöker förstå vad som provocerar mig kanske jag kan undvika att bli provocerad. Jag skulle också kunna liera mig med en vän som är bra på att lyssna så att jag har möjlighet att uttrycka det jag känner. Om jag trots detta skulle uppleva destruktiva impulser kan jag pröva att kanalisera dem genom fysisk aktivitet.

Det enda sättet att ta reda på hur dessa strategier fungerar är genom att pröva dem. Jag tänker ungefär som Ronja Rövardotter att man aktar sig för att ramla ner i Helvetesgapet genom att hoppa över det.

Å andra sidan är frågan hur stora krav jag ska ställa på mig själv. Det är förstås mitt vanliga högpresterande och självdisciplinerade jag som talar när jag funderar över hur jag ska lära mig att hantera min svartsjuka. Det kan bli en jobbig vecka och om inte mina strategier fungerar är det både komplicerat och dyrt att dra sig ur när vi väl har kommit iväg. Kanske ett par dagar är en mer lagom längd på en sådan här övning?

Jag har som sagt ett beslut att fatta; Ska jag åka eller stanna hemma?