Jag sa tack och adjö till Supergirl i början av veckan. Det blir inga fler möten i verkliga livet, även om vi fortsätter att hälsa på varandra här i bloggosfären.
Vi vill olika saker och då valde jag att dra mig tillbaka. Jag vill att mitt hjärta får vara öppet för möjligheten att jag möter någon som vill som jag.
Mitt hjärta klarade sig bra denna gång. Jag gick långsamt fram och investerade inte mer känslomässigt i relationen än vad den kunde bära. Det fanns inget luftslott av förhoppningar som kunde rasa när jag tog ett steg tillbaka.
Svårast med uppbrottet var att såra Supergirl, men det var förstås inget skäl till att dröja kvar när beslutet väl var fattat.
Jag tycker alla är så märkliga och gör så konstiga saker – jag är själv en av dem….
Dömer inte, konstaterar bara faktum (som jag upplever de
Skönt att ditt hjärta klarade sig bra:)
Och som jag ser det är det bättre att dra sig tillbaka, om man har kommit att gå att tråna efter någon som inte vill, än att gå och bli bortvald var och var annan dag av föremålet för ens längtan. För att bli bortvald är om något som tär. Till slut blir man en stenstod som slipas av ens returnerade obesvarade önskningar till ogenkännlighet. Som stenstod är möjligheterna att hålla sitt hjärta öppet för den, som vill och kan ge kärlek tillbaka, små. Jag tror att välja möjligheten till ömsesidig kärlek är ett val som alla förstår.
Naturligtvis blev Supergirl sårad, att även om hon inte ville samma som du är det oftast i det akuta skedet svårt när någon tar ett steg bort från en. Men det hade varit mycket begärt att du inte skulle värna dig själv, för att hon skulle bli besviken om du inte uppfyllde hennes förväntningar, när hon inte uppfyllde dina.
Så jag önskar er båda lycka till!
Gå ut nu i våren med ditt öppna hjärta och möt någon som vill vara i din värme och som vill dig med sin värme.
Hossan: Jag känner mig inte dömd, utan uppskattar din ärlighet. Tycker du att jag borde ha väntat på Supergirl?
bless: Tack för moraliskt stöd! Och ja, jag ser mig omkring. =)
Nej inte vänta men fortsätta vara vän…
Fast om du visste med dig att du inte skulle
klara av det utan att själv få starkare känslor
för henne och hoppas på något mer – ja,
då får jag väl säga att du valde rätt.
Men jag tycker om Supergirl och tycker inte att
hon ”behöver” fler förtroendetörnar från män.
Är lite partisk här, det är jag medveten om.
Önskar dig lycka till i ditt sökande och jag är
övertygad att där finns någon som kommer
vilja ha dig, här och nu och precis som du är!
(så klyschigt det låter men jag tror ändå att det är så!!)
”Skadeskjutna flickor” är inget att satsa på, vi
måste först ha läkt innan vi kan flyga vidare.
Jag var redan innan jag träffade Supergirl första gången mentalt inställd på att se på henne som en potentiell dejt. När hon sedan berättade att hon inte ville dejta försökte jag verkligen sluta tänka på henne på det sättet, men efter den andra träffen insåg jag till slut att det inte skulle gå.
Tack för lyckönskningarna!