I samband med terminsstarten fann jag mig själv uppvaktad av tre olika kvinnor på en och samma gång.
Kandidat nummer ett tappade intresset ganska fort, trots att jag flirtade tillbaka. Hon är liksom jag en fysiskt aktiv person och vi har flera gemensamma intressen. Till skillnad från mig är hon dock ganska ivrig och otålig, så min gissning är att jag inte är tillräckligt drivande för hennes smak.
Kandidat nummer två är livserfaren, lyhörd och lätt att prata med. Hon är den av de tre som är mest besvärad över att jag uppvaktas av andra och efter att hon såg mig osäker när jag blev påmind om att jag inte är någon salsero har hon blivit mindre öppen. Jag associerar, kanske felaktigt, till mina egna tendenser att känslomässigt dra mig undan när jag blir rädd eller osäker.
Kandidat nummer tre är ung och söt. Hon har ingen brådska och känner sig inte hotad av att jag uppvaktas av andra. Vår relation har från första stund varit ganska fysisk med kramar och händer som landar på armar och ryggar. I morgon ska vi träffas för första gången på tu man. Hittills har det mest varit på dansgolv.
Jag tror att kandidat nummer tre gör helt rätt. Vägen till mitt hjärta är en stilla vandring mot känslomässig närhet.
Jaha ja. Och vad gör du då?
Jag förstår inte frågan. Vad tänker du på?
Förtydligande försök: Du skriver att kandidat tre gör det rätta, och jag undrar vad du gör, om du också gör det rätta för henne eller hur förhåller du dig?
Och vips kom följdfrågor som: hur kan man veta vad det rätta är för någon annan och om man kan veta det bör man i så fall gå efter det man tror är rätt för den andre, eller ska man gå efter det som känns rätt för en själv och är det en motsättning däremellan?
Jag uppvaktar henne på ett sätt som känns naturligt för mig. Jag har inte frågat henne hur hon tycker om att bli uppvaktad, men det låter som ett intressant samtalsämne så jag kanske kommer att göra det.
Om någon vill bli uppvaktad på ett sätt som känns naturligt för mig så bjuder jag gärna på det, men om jag inte är bekväm med det är det nog bäst att låta bli.