Daniel bloggar om manipulation och observerar att alla använder det. Dold agenda och känslomässig påverkan är regel snarare än undantag i mänsklig kommunikation. Vi tycker att det är fel, men när Daniel problematiserar kring det moraliska är det svårt att dra någon annan slutsats än att det inte går att precisera vad en manipulativ handling är i någon objektiv mening. Daniels text finns här. Missa inte Gustavs klockrena kommentar om borderline:
Individer med diagnosen borderline personlighetsstörning anklagas ju ofta för att vara manipulativa, men i själva verket är ju problemet bristen på adekvat förmåga till manipulering. Eftersom dessa individer har svårt att ”tänka kring andras tänkande” (mentalisering) blir det svårt att utföra de nödvändiga och subtila manipulationer som är del av alla relationer, och som du beskriver ovan. Detta leder till vanmakt och ofta utageranden, dvs. mycket trubbigare vapen i kampen att påverka och kommunicera. Det är dessa som sedan benämns manipulationer av omvärlden.
Jag publicerar även min egen kommentar:
Jag tycker att slutsatsen av ditt resonemang är att det inte går att precisera vad en manipulativ handling är i någon objektiv mening. Precis som du skriver finns det inte något sätt att definitivt avgöra en persons syfte, grad av medvetenhet eller i vilken utsträckning handlingen är avsiktlig.
Därför lämnar jag tankar kring handlingars moraliska värde och byggandet av moraliska system åt den som är intresserad av sådant och fokuserar själv på det subjektiva; Vad är det som gör att man upplever att en handling är manipulativ?
Du nämner psykoanalys, och om jag har förstått det rätt så skiljer sig den psykoterapeutiska samtalsformen egentligen inte så mycket från den sokratiska som många kognitiva psykologer använder. En skillnad är dock terapeutens syn på sin klient. Om man bemöter någon med inställningen att han eller hon behöver bli mer medveten finns det en risk att det upplevs som respektlöst. Det går att kompensera med andra förtroendebyggande åtgärder, men grundproblematiken, en bristande förståelse för det grundläggande behovet av att bli accepterad och uppskattad som man är, finns kvar. Samtidigt har förstås även den kognitiva terapeuten en dold agenda. Frågorna väljs inte slumpvis. Men klienten upplever det antagligen mindre manipulativt om behovet av acceptens blir mött.
Min teori just nu är alltså att det är hur väl vi upplever att en handling är anpassad till mottagarindividens behov som avgör om vi upplever den som manipulativ eller ej. En väl anpassad handling tänker vi inte på som manipulativ, kanske inte heller de väldigt dåligt anpassade som vi avfärdar som något som inte kan lura någon, men i mellanregistret finns de vi upplever som manipulativa.
Jag stjäl med glädje Gustavs terminologi och kallar sådana handlingar som vi upplever är väl anpassade till mottagarindividens behov för adekvat manipulativa. Ofta är det nog så, som ni båda är inne på, att det adekvata är subtilt. Att göra små rörelser och mer kontinuerligt anpassa sig efter den respons man får fungerar nog bättre än att ta stora steg och upptäcka att man hamnat på en helt annan plats än den man växelverkar med. Men hur subtilt det ska vara med olika personer i olika sammanhang är nog också en förhandlingsfråga. Dessutom räcker det inte med en lämplig grad av subtilitet för att det ska vara adekvat.
Hej, intressant sida! Har inte läst allt än, men jag tar en kategori i taget…
Kul att för manipulationsproblemet vidare och framåt.
Jag funderar på det du skriver om att manipulation kan uppfattas positivt om det fyller vissa behov hos den manipulerade. Så är det nog, och kanske t o m mer än så. Är det inte egentligen, under vissa omständigheter rent av lustfyllt att bli manipulerad? Man kanske är halvt om halvt medveten om att det är manipulation, men man har egna ”halvmedvetna” intressen av att manipulatören ska lyckas med manipulationen. Kanske kan det också handla om ansvarsbefrielse.
Att bli sexuellt förförd är väl ett nära exempel om man talar om ”lust”. Men även att se en bra illusionist, låta sig övertygas av politisk retorik, eller visa lojalitet med en karismatisk ledare har nog ett slags lustkänsla i sig.
Kanske den manipulerade har mer med manipulationen att göra än manipulatören? Bara en tanke. Det är ju inte fel att spekulera…
Välkommen hit Daniel!
Känslan av att bli kontrollerad kan för mig vara alltifrån väldigt obehaglig till mycket lustfylld. Läs gärna kontroll och dansa med dig som jag skrev för snart ett år sedan.
Jag gillar också att vara lyhörd och ge andra människor det de vill ha, vilket jag antar gör mig till en manipulatör. Att jag ännu inte har blivit beskylld för det betyder nog bara att min manipulation är adekvat. Ibland protesterar mitt samvete, men för det mesta känns det jag gör mycket meningsfullt. Läs gärna vill du våga?.
Om manipulationen har mer med den manipulerade än med manipulatören att göra eller tvärtom vet jag inte. Det krävs hur som helst två för att dansa tango. =)
Tango verkar kul! Tyvärr är jag dansanalfabet, så jag vågar inte ens kommentera. Men jag blir faktiskt inspirerad att gå en kurs efter dit inlägg om det…
Om ”kontroll”: Mycket tänkvärt. Fick läsa alla tre styckena flera gånger. Du avslutar med ordet ”tillfällighet”. Men jag tror faktiskt på tillfälligheter – ibland är det tillfälligheter som är förklaringen. Men inte alltid förstås.
Håller med om att ”samtycket är avgörande” för upplevelsen när det gäller dominans. Men samtycket är ju sig motsägelsefullt – här finns det nog mycket att utforska, både teoretiskt och praktiskt.
Om ”dansa med dig”:skulle också vilja vara med om det…
Om ”vill du våga?”: Som sagt är jag analfabet. Men jag tycker verkligen om ditt sätt att skriva! Fast jag skulle inte kalla det du beskriver för manipulation – om inte i en mycket subtil kroppslig mening – i alla fall inte under själva dansen…
Jo, tillfälligheter finns och för att veta vad som är vad måste man förstås jämföra sig med andra. Det är svårt att göra statistik på en sampling. =)
Jo, samtycke är motsägelsefullt och på den punkten har jag mycket kvar att reda ut.
Jag har dansat med följare som innan dansen bett om ursäkt för bristande erfarenhet och efteråt utryckt förvåning över sin egen förmåga. De har ofta ingen aning om varför de helt plötsligt upplever att de kan dansa så bra och vad det var som gjorde att det var så roligt. Jag, å andra sidan, har agerat både medvetet och avsiktligt med det dolda agendat att framkalla just den upplevelsen. Det är gott att höra att du inte kallar det för manipulation, för själv är jag inte alltid så säker.