Definition En relation är en samling regler som säger hur två människor får och inte får bete sig mot varandra.
Jag formulerar det lite slarvigt och kanske går det också att göra på andra sätt? Om någon har något annat förslag vore det kul att höra! Är det i termer av beteenden som är det naturliga?
Hur som helst, min poäng är egentligen, att ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag, att en relation inte går att definiera i termer av känslor. En relation är full av känslor och en relation kan vara närande eller tärande för känslorna men det är inte känslorna som är relationen.
Att skilja på känslor och relationer känns som ett befriande och kravlöst tankesätt. Att komma överens om en relation är då inte att komma överens om vilka känslor som ska eller inte ska finnas. Relationen i sig säger då inte att jag måste känna på ett visst sätt för en flickvän eller att det finns känslor som jag inte får känna för någon som inte är det.
Det här är riktigt intressant…
Har så mkt att säga om det här.
Jag träffade en kille ett tag som jag inte var tillsammans med. Det var def. Vi ville inte blanda in känslor för vi tyckte om varandra ( låter jätte konstigt men bakgrunden var att vi hade långa förhållande bakom oss som var väldigt färska)
Hur som helst försökte vi att styra vär rellation, starkare känslor fick inte förekomma. Men vi umgicks som flick och pojkvän. Självklart gick det åt skogen. Jag fick starkare känslor. Jag tror att man inte skall tänka så mycket egentligen. Kan inte en rellation bara vara?! Svar att nej egentligen så kan det inte det för formen rellation är i påverkar vad för känslor man får. Fast jag skulle vilja att man inte behövde sätta etikett på saker och ting att man skulle slippa den där pressen av vad man får och inte får känna, vad man borde känna och inte känna..
Skulle inte allt vara mycket enklare då?
Saningen är att man inte kan styra över sina känslor, inte fullt ut iaf.
Jag tänker nog så om relationer att det är något påverkbart och att man kan i väldigt stor utsträckning medvetet bestämma vilken slags relation man vill ha och därifrån utveckla relationen. Känslor styr man kanske inte över, men väl hur man väljer att hantera sina känslor, som jag ser det. Både hur man väljer att agera och utveckla sina känslor, är enligt min mening, något man själv kan styra över. Om jag blir arg på någon kan jag välja att slå till den eller skälla ut den eller fundera över vad det är som gör mig helt vansinnigt irriterad med den personen, försöka resonera med den som framkallar min ilska. Jag kan också välja om jag ska gå och irritera mig på den människan eller handla på ett sätt som tar mig vidare. Ibland är valen tunga att genomföra, men genomförbara. Min tanke är att man lika gärna här kan sätta in om jag blir attraherad av en person, istället för ordet arg. Om jag blir attraherad av någon kan ag välja att kyssa den, jubla fram min glädje över den personen, försöka resonera med mig själv om vad som är så attraktivt med den personen och försöka resonera om min attraktion med den personen. Jag kan också välja att fördjupa min attraktion eller handla på et sådant sätt att att jag tar mig vidare i livet uten att fördjupa attraktionen och försöka inleda en relation.
Som jag ser det är känslor viktiga och påverkar ens liv, men jag brukar också tänka på hur en minut kan kännas. Ibland känner man inte att en minut gått, ibland känns det som ett helt liv hinner passera på en minut, som om känslor inte riktigt är värdebeständiga utan mer nyckfulla och om man då grundar relationer bara på känslor, tror jag att det finns en risk för att relationen blir nyckfull. Och här knyter jag nog an till giftermål igen där man lovar att älska varndra i nöd och lust. Att älska kanske kan ses som ett stort krav, men om man i stället för älska tänker värna, blir det mer konkret. En tolkning skule kunna vara att tänka på det som att relation bygger på handlingar, vad man gör med varandra mer än vad man känner. Även om känslor är det som initierar relationen. Om då relationen bygger på handlingar, så är ju alla känslor i realtionen ok. För det är vad man gör med sina känslor i relationen som avgör. Om jag blir förälskad i någon annan, hur gör jag då för att värna den relation jag är i, är väl frågan då? Och svaret blir att det beror på vilken relation hur man värnar. Det finns ju polyamorösitet, öppna förhållanden, vänskapliga relationer, relationer till bekanta, arbetskamrater och all sköns varianter på relationer. Så där finns förmodligen alla sorters möjligheter till medvetna val som styr handlingarna baserade på känslor som passar de individer det berör.
Bless säger att man kan välja. Jag tror det är viktigt att ta med sig. Jag tror man ser fler möjligheter generellt i livet, då. Och man vet varför det blir som det blir, för man väljer. Då kan man också börja surfa genom livet, flyta med. Man väljer att inte bli arg på någon, tex.
Ett exempel; en konsult på jobbet skällde ut mig efter noter. Han var otrevlig och sa otrevliga saker, och så påstod han att jag som har skrivit noll rader kod i mitt liv (jag är projektledare idag) inte ska komma här och komma! Då valde jag att inte ge honom något tillbaka. Sanningen är att jag har programmerat mycket, men jag ville inte ge honom mer bränsle på hans eld, liksom. Jag gick därifrån.
Dom bästa ”bråk” jag haft är dom som är medvetet valda duster. Då jag väljer att — nu ska jag ta upp detta. Då har jag tänkt igenom noga vad jag tycker. Sedan finns det tillfällen då känslorna tar över, man kan dock lära sig att välja även där, tror jag. Tex kan man säga – kan vi prata vidare senare?
Det jag vill säga är att vi gör mer eller mindre medvetna val, varje dag. Vissa kan man dessutom surfa på. Man kan välja. Välja att bli glad, välja att bli arg. Vi väljer oftast väldigt noga vem vi ska ha som partner. Vi väljer när vi ska våga säga ”jag älskar dig” första gången. Eller?
Supergirl: Jag tror faktiskt att man kan slippa pressen om man bara lyckas acceptera att man får känna som man gör. Alternativet, att man skulle kunna styra sin känslor, är helt enkelt inte sant. Det har både du och jag upptäckt.
Relationer däremot, kan man välja. Och när man kommer överens om vilken relation man ska ha är det flera saker som spelar roll, inte bara känslorna. Så det är klart att relationen och känslorna inte alltid stämmer överens och så måste det få vara. Det är därför jag tänker att det är viktigt att skilja på relationen och de känslor som finns i den.
Sedan tror jag också, som du säger, att relationen påverkar känslorna. Men det är svårt att veta på vilket sätt. Det märker man eftersom. När känslorna ändras kanske man också får ändra på relationen. Ibland går det att vara vän med någon man är förtjust i. Ibland går det inte och då blir man tvungen att välja. Om man inte vill vara ihop kanske man får låta bli att umgås helt.
bless: Jag tror som du att man är fri att välja hur man ska agera på sin känslor, om man bara lyckas bli medveten om vilka val man har. Och när man väljer relation är det mycket annat som är bra att tänka på än bara vad man känner.
Det är kul att höra att du också definierar begreppet relation som något som har mer med handling än känsla att göra. Min tanke var att relationen var reglerna för dessa handlingar, som hur man får ta i varandra, på vilket sätt och hur ofta, vilka samtalsämnen som är tillåtna i vilka sammanhang, och så vidare.
loppispoppis: Välkommen hit! Jag tycker om det du skriver om val. Att bli medveten om vilka val jag har och att hitta tankesätt som ger mig stor frihet att välja är något jag verkligen vill. Att lyckas skilja en relation från de känslor som lever i den är ett sådant tankesätt.
Jag har inte alltid varit så noggrann med mina val av partners. Det beror på att jag inte vetat att jag förtjänar bättre. Men jag har aldrig sagt ”jag älskar dig” om jag inte känt det. Där har när och hur varit noggranna val.