Två veckor efter att jag började klättra, för snart tre år sedan, fick jag chansen att klättra en längre tur i Dolomiterna i norra Italien tillsammans med en mer erfaren klättrare. Vi klättrade fem replängder med ganska enkel men bitvis exponerad klättring på varm och fin kalksten. På sista replängden blev vi överraskade av regn och åska och fick ganska bråttom med att fira ned, men trots att jag var genomblöt och kall efter denna min första längre klättertur var jag helt lyrisk och hög på endorfiner. Det är bland det häftigaste jag har gjort!
Nu, tre år senare, får jag inte längre samma kickar av rädsla, men det finns fortfarande något njutbart i att under säkra former utsätta mig för sådant som gör att min kropp signalerar fara. Det är skönt att bli påmind om att upplevelsen av rädsla inte alltid är jobbig eller ångestfylld, utan också kan vara behaglig eller till och med euforisk.
När jag var liten tyckte jag om att klättra. Vi klättrade i unga björkar ända tills tyngdlagen fick dem att böja sig och så hoppade vi ner och björken svängde ilsket upp igen. Det var spännande… Egentligen skulle jag gärna göra det igen, om det bara inte var så pinsamt… :)
Men jag skulle nog inte våga något bara för att få endorfiner. Det skall vara roligt också – eller kanske ge mig något som jag behöver. Kanske tycker jag att jag har gjort så mycket och upplevt så mycket att det som ger mig mest endorfiner är känslan av lugn och ro och vila…
Kul, det där med ungbjörkarna. Kan du inte göra det i smyg? =)
Men jag håller med, ska man våga får det gärna vara en poäng med det.
Förutom att jag går och grunnar väldigt mycket på det här med mod och annat som jag försöker sammanfatta till ett inlägg, så undrar jagnu också vad exponerad klättring är?
När jag var i mina tonår så fanns det en såg med unga björkar några meter från sågen. Han, som är den störste ”prova om det går”-fanatikern jag mött i hela mitt liv,brukade ta sats och springa över såg taket, slänga sig ut i luften, fatta tag i en björktopp som böjde sig och satte ner honom på marken. Han hängde även från takkanten på tiovåningshus och var ofta i färd att prova något befängt. Jag minns honom lite som en vilt klättrande apa faktiskt. Men väldig charmig i all sin spänst – se om det går -bersvärja fruktan – iver.
Om man klättrar inne i ett hörn, i en spricka eller över en svagt framåtlutande klippa får man inte samma känsla av att vara högt uppe som om man klättrar överhäng eller ute på en rygg. Exponerade leder är ”luftiga” för att använda en förskönande omskrivning. =)
Riktigt så där vild som din tonårskamrat var/är har jag aldrig varit även om jag nog också klättrade i på tok för höga träd och utsatte mig för helt oacceptabla risker som barn. Med klätterintresset har dock kommit kunskap och medvetenhet om risker. Jag utsätter mig faktiskt för mindre risker nu sedan jag har börjat klättra. Till exempel kan jag inte längre tänka mig att gå fram till en klippkant osäkrad, vilket har hänt tidigare.
Överlag är klättrare ett säkerhetsmedvetet släkte, med undantag för några få dumdristiga adrenalinjunkies, men de ramlar ner och slår ihjäl sig en efter en, så det finns inte så många kvar.
Det där med kickar av rädsla var jag inte mycket för som ung. Det är först på senare år som jag har börjat uppskatta att åka berg-och-dalbana och liknande saker.
Däremot hade som tonåring en bekant som påminner inte så litet om den Bless beskriver, det var idel ”stolleprov”, allt från att åka skidor som var fastspända på takräcket på en bil som körde i 90 till att streaka på öppen gata i den småstad där vi bodde…och så charmig att han blev förlåten för allt.
Han var min bästa vän fastän jag var kär i hans flickvän, vilket både han och hon visste och ändå umgicks vi alla tre i olika konstellationer men det är en annan historia…
Nu blev jag nyfiken på den andra historien! Kanske är även det en historia om rädsla och om mod? =)
Litet om rädsla kanske men kanske mer om vänskap, lojalitet och…kanske det ofullgångnas romantiska skimmer. Så den vore nog litet OT här, jag berättar den kanske hos mig någon gång.
Gör det. =)