emotionell personlighet?

Jag tog hjälp av denna sida för att bestämma min Myers-Briggs-personlighetstyp, den kategorisering som är baserad på Jungs teori. Resultatet blev att jag är

• mer introvert än extrovert,
• mer intuitiv än sensorisk,
• mer kännande än tänkande, samt
• mer tolkande än upplevande.

Det svåraste var att avgöra om jag är mer kännande än vad jag är tänkande. Ett problem med Myers-Briggs är tydligen dess oförmåga att skilja stresskänslighet, N i The Big Five, från strävan efter samstämmighet, A i The Big Five. Jag är stresstålig, vilket gör mig mer tänkande än kännande, men samtidigt lyhörd för andra människors behov, vilket gör mig mer kännande än tänkande.

Mitt eget sätt att formulera detta på är att jag har ett komplext och detaljerat känsloliv, men att mina känslor inte är så starka. Det gör att jag i lugn och ro kan betrakta dem, studera detaljerna och resonera kring dem. Den förståelse som det ger mig använder jag för att leva mig in i vad andra människor känner.

För en tid sedan gjorde jag be2s personlighetstest som enligt reklamen är baserat på forskning inom relationspsykologi och personpsykologi, bland annat The Big Five. I resultatet placerades jag på ett antal olika skalor, där en av dem gick från rationell till emotionell. Jag hamnade ända ute i den emotionella extremen och jag minns att min spontana reaktion var att det kändes konstigt, men antagligen hade det känts lika konstigt oavsett var jag hade hamnat.

Nu tror jag, tvärtemot vad de själva påstår, att deras personlighetsmodell är mer influerad av Myers-Briggs än av The Big Five och att resultatet blir så märkligt för att jag med min kombination av stresstålighet och lyhördhet inte kan beskrivas på en skala som går från rationell till emotionell.

En av uppgifterna i be2s test var att välja mellan matematik och musik. Jag minns den därför att det var den svåraste frågan. Hur ska jag kunna välja mellan de två saker som har varit mitt livs två största intressen? Kanske är det att ställa frågan på sin spets?