Nu är det dags att fira igen! Man måste ta alla tillfällen i akt. Denna gång firar jag att detta är det hundrade inlägget.

Det finns också något annat som jag gläds åt, nämligen att mitt behov av att skriva har blivit mindre. Jag skriver inte längre för att jag behöver lätta på trycket utan för att det är kul. Detta är ett av flera tecken på att jag mår allt bättre.

Jag kommer inte att sluta skriva, men misstänker att bloggen kommer att ändra karaktär framöver. Till exempel tror jag inte att det kommer att bli ett nytt inlägg varje dag.