bless skriver om sexobjekt delvis som kommentar till mina tankar om att bli objektifierad och i diskussionen därefter har jag fått tänka en vända till.

Jag inser att jag uttrycker mig provocerande när jag skriver att jag vill bli objektifierad. Ordet används ofta för att beteckna den härskarteknik som går ut på att reducera någon till ett objekt och därigenom ta kontroll över personen. Jag använder ordet i ett avseende där samförstånd kring spelets regler gäller och den verkliga kontrollen inte ligger hos den som ser ut att ha den.

Men kanske det inte bara är språklig förbistring som gör att jag ständigt möts av oförståelse i detta ämne? Jag undrar om det är min exhibitionistiska ådra som ligger bakom min önskan att se lusten lysa i en kvinnas ögon? För jag har en exhibitionistisk ådra i mig; Jag tycker till exempel om att vara första paret ut på dansgolvet eller att tala, sjunga eller spela inför publik. Kanske är det svårt att relatera till mina tankar om man inte delar den ådran?