bless skriver om sexobjekt delvis som kommentar till mina tankar om att bli objektifierad och i diskussionen därefter har jag fått tänka en vända till.
Jag inser att jag uttrycker mig provocerande när jag skriver att jag vill bli objektifierad. Ordet används ofta för att beteckna den härskarteknik som går ut på att reducera någon till ett objekt och därigenom ta kontroll över personen. Jag använder ordet i ett avseende där samförstånd kring spelets regler gäller och den verkliga kontrollen inte ligger hos den som ser ut att ha den.
Men kanske det inte bara är språklig förbistring som gör att jag ständigt möts av oförståelse i detta ämne? Jag undrar om det är min exhibitionistiska ådra som ligger bakom min önskan att se lusten lysa i en kvinnas ögon? För jag har en exhibitionistisk ådra i mig; Jag tycker till exempel om att vara första paret ut på dansgolvet eller att tala, sjunga eller spela inför publik. Kanske är det svårt att relatera till mina tankar om man inte delar den ådran?
Men om det räcker med lusten ur EN kvinnas ögon, är det verkligen så mycket till publiklängtan och exihibitionism då?
Jag har tänkt att antalet betraktare inte är avgörande men blir osäker. Menar du att det skulle vara en annan drivkraft om betraktaren är en enda?
Japp, det menar jag. Och att det inte är vidare exihibitionistiskt om det räcker med en kvinnans lustfyllda blick i en intim situation. Då möts ni ju, på något sätt, som jag ser det.
I exihibitionismen, som jag tolkar den, finns en längtan att bli betraktad. Kanske kan det räcka med en (till antalet) kvinnans blick om man är exihibitionist på blottar-sätt, då man som blottare objektifierar kvinnan till endast betraktare och alla kvinnor som kan se är målgruppen. Där har jag svårt att se dig, Henrik. Fast jag kan ju ha fel : ).
och som blottare är det väl mer förskräckta blickar än lustfyllda, antar jag. De hoppar ju alltid fram så plötsligt. Och jag menar att det inte är att jämställa med att vara naken och åtrådd av en annan människa, att vilja få sitt kön skådat av främlingar. Man kan dessutom vilja båda och ibland ett och ibland annat. Men där är skillnader.
Nej, att blotta mig för den som inte vill se är inte min grej. Och mina tankar om att visa upp mig i sexuella sammanhang kretsar mer kring muskler än kön.
Det skulle ju kunna vara så att det som driver en blottare och det som driver den som njuter av strålkastarljuset i grund och botten är samma mekanism och att skillnaden ligger i kompetensen att välja ett uttryck som är socialt funktionellt, men den hypotesen sorterar jag bland de som jag inte ens vet hur man testar. =)
Det här var riktigt intressant. Vi styr upp en studie. Jag fixar anslag om du hittar försökspersoner.
Det var inget dåligt erbjudande, lust och fägring! Det måste jag förstås tacka ja till! =) Arbetslös som jag är har jag gott om tid för den här typen av projekt. Några tankar kring design av studien?
Exhibitionism… Är inte det ett lite elakt namn för att vilja ha bekräftelse…? Se mig, se vad jag kan, se att jag vågar…!
Jag har en annan fundering kring dethär objektstänkandet. Skulle vilja föreslå att det finns ett drag i sexualiteten som inte är det minsta socialt, som inte handlar om du och jag och vi, utan bara om driften. Jag tror att vi mänskor, som de samhällsvarelser vi också är, jämt har hittat på regler om sexualiteten, för att tämja den… Ja, mitt förslag är alltså att du skulle vilja att din partner släpper taget om sin sociala varelse och gör sig till ett med lusten – för att du skall kunna göra likadant. Att göra det ensam, känns osocialt ouppfostrat själviskt… ja, helt enkelt fel, i kultiverat sällskap. Är det kanske dethär som du talar om…?
Du slår huvudet på spiken, carulmare! Tack för det!
Jag tycker inte att det finns något elakt varken i exhibitionism eller någon annan av den mänskliga sexualitetens oändliga variationer. För att det ska bli elakt eller problematiskt behövs betydligt mer än bara sexualitet.
Nu undrar jag vad du tänker på som kan ses av andra som elakt eller problematiskt med mänsklighetens variationer på sexualitet?
Jag passar frågan vidare till carulmare: Varför är exhibitionism ett elakt namn på att vilja bli bekräftad?
Urk! Ibland tackar man inte för ordet. Men jag skall göra mitt bästa…:)
Det verkar vara två frågor, en från Bless och en från dig, Henrik.
Bless: Jag tror könsdriften är neutral. Den har ingen moral, inget socialt förstånd. Frågar djur om lov, innan de parar sig? Funderar de på hur de skall ta hand om sin avkomma? Eller, om vi går ännu ett steg längre, på partnerns eventuella njutning…? Om vi inte var samhällsvarelser, skulle det kanske vara så bland mänskorna också? Det är så jag tänker… och att dehär sidorna hos mänskan kan komma i konflikt med varandra. Just i det avgörande ögonblicket börjar han eller hon fundera på om en rörelse är rätt eller om den kanske borde utföras på ett annat sätt…
Men så är det inte för dig, Bless. Det vet jag ju. På något sätt har du och en del andra lyckats komma ifrån detdär.
På ett sätt kan jag kanske förstå det. Om jag tänker mig två mänskor som vill leva tillsammans. De har bestämt sig för att satsa på varandra, mycket. Då kan jag tänka mig att deras ömsidiga sociala behov liksom går ihop med könsdriften och gör sexakten till en… alldeles underbar upplevelse. Det sociala och det sexuella i harmonisk förening. Dethär kan säkert också hända vid mera tillfälliga, men ändå helt ärliga och öppna möten.
Henrik: Varför det är elakt? Ja, det är ju lite pinsamt att se hur någon exponerar sig utan tanke på följderna, ens för sig själv. Man påminns om sig själv, om att man själv också har ett behov av bekräftelse. Därför känns det bra att ha ett skilt namn för sådana som har ett STORT behov av bekräftelse. Så att det blir vi och dem, antar jag. Right? :)
Exhibitionism kommer nog i alla former, precis som dominans och underkastelse, sadomasochism, fetischism och många andra sexuella variationer. För mig känns det inte viktigt att reservera dessa ord för extrema eller problematiska uttryck. Tvärtom tycker jag att det kan vara bra att avdramatisera och avstigmatisera. Jag tror att många av oss har inslag av både det ena och det andra i vår egen sexualitet.
Här sitter ni och är underbart djupa och jag har haft glädje i att följa diskussionen… men mest undrar jag vart vi ska få tag på blottare till våran studie ;)
Anar jag en voyeur? =D
Hm. Betyder det att jag inte är en samhällsmänniska och ett djur och pinsam? : ) är det därför kanske som jag bor i skogen ensam.
Fast alldeles särskilt lägger jag mig faktiskt vinn om att lyfta fram det som jag tyckte var pinsamt/är pinsamt att jag kännt, tyckt eller blivit förtjust i när jag har skrivit på min blogg. Och jag är djupt fascinerad av att nästan ingen blivit upprörd än, av djupet och bredden av min fånighet, ynklighet och ömklighet. Ibland rodnar jag när jag skriver, inte bara av att vara så till mig av det som texten beskriver, utan över att jag är så lättrörd och lättförförd.
Men jag tänker mycket på det där, vad det är som skiljer och hur andra lyckas tänka på om en rörelse är fel eller inte mitt i alltihopa. Det enda jag kommer till är att det är ju som i improvisation (för min del mest teater) att det inte finns fel, så länge man inte blockerar. Det finns en Keith Johnstone som är impro-guru inom teatern. Han menar att man aldrig i improvistationen får säga nej. Det är att klippa av energin. Om man inte vill får man ändå börja meningen med ett bejakande, typ:
– Ja! Men jag vill något annat.
Jag tror att det på något sätt går att omvandla till det där varandet i känslan, utan tanke och särskilt utan tanke på fel. Allt är ja!
Jag tror ockå att tantra, med att blickar möts och något energiernas samklang är mycket bättre än vad de flesta inser. Man behöver inte göra de krångligaste övningarna. De träcker gott att länge vara nära med ögonkontakt och ömhet föratt allt ska bli annorlunda.
Det betyder väl precis tvärtom, Bless, att du är mycket bra på att förena det samhälleliga och det sexuella…?
När du skriver om sex, lyser det hela tiden igenom vilken varm kommunicerande och kärleksfull mänska du är…
Skulle man kunna tänka sig att längtan efter andra är det grundläggande, men att vi uttrycker den på olika sätt? Om man lägger ner väldigt mycket av sig själv i det sexuella, då kommer kanske det sexuella att ge väldigt mycket tillbaka? Det har förstås också med erfarenheter att göra. En lyckad erfarenhet ger mersmak, medan andra erfarenheter får en att dra sig tillbaka, försöka med något annat. Vi har ju flera sätt att vara i kontakt med varandra på, att komma nära. Vi pratar, skriver, målar, sparkar fotboll osv. Skapar oss själva inför andra mänskor hela tiden, kommunicerar oss själva…
Sådant här är förstås väldigt svårt att veta, men jag tror att våra sociala behov kan vara väldigt specifika. Att till exempel ersätta ett närhetsbehov med sex som inte ger den närhet man söker fungerar nog inte i längden.
Jag tror inte heller att man kan ersätta fotboll med sex och vice versa, men att behoven är olika för olika människor i olika tider i livet. Viktigast är, som jag ser det, att man fyller just de behoven som man har, försöker träffa rätt och så att man inte behöver tänka på fotboll för att stå ut med sexet : )
En voyeur? Nja… mer en praktisk vetenskapskvinna.
Visst skapar vi oss själva inför andra, men de skapar också oss. Gillade det där med att vi ”kommunicerar oss själva”.
Kul att en praktisk vetenskapskvinna har hittat hit! =)
Om du vill får du gärna utveckla det där med att vi skapas av andra. På vilket sätt blir vi det? Tycker du att det är ett problem?
Praktiska vetenskapskvinnor kan hitta nästan överallt.
Jag menar nog att det är en interaktion. Sen kan den interaktionen vara balanserad på olika sätt. Man kommunicerar sig själv lite olika beroende på publiken. Allt kan nog bli ett problem.
Ok, det låter som något jag kan hålla med om.
Intressant diskussion…synd att jag kom in för sent…men heja på, roligt val av ämne!
Kul att du gillade diskussionen. Det är ett intressant ämne. =)
Jag är en man på 35, som ibland går på sexbio/klubb för att visa upp mig för äldre män, ibland inte så mycket äldre, men jag blir extra het av ”gubbar”, ingen beröring, och minst en meters avstånd, det är min show, och jag tänder på blickarna, inte på deras kroppar och kön.
Lever ett annars normalt heterosexuellt rikt liv med sambo, bra sexliv, och ibland går hon och jag tillsammans (hon vet dock inte att jag ibland går dit själv) till klubb och eggar gubbarna (fast då är jag aktiv och bjuder ut henne), dock aldrig fysisk kontakt, spänningen ligger i mötet och stämningen, inte i beröringen, vi kan gå hem efter det och ha sex i många timmar (bondage, dominans osv. hon är slyna, jag äger).
Anser inte att vi/jag stör varkens oss själva, eller någon annan, alla har sina lustar och fantasier, vissa förverkligas, andra hör bara hemma som hjärnvågor.
;)
John.
Hej och välkommen hit John! Tack också för din berättelse! Det låter verkligen som att du bejakar din sexualitet på ett sätt som både du och din omgivning trivs bra med. Det är en fröjd att höra!
Hej,
Tack, tänkte bara dela med mig av mina erfarenheter eftersom exhibitionist-diskussionen här var lite väl teoretisk.. hihi.
Första gångerna jag märkte att jag attraherades av att andra män tittade på mig, var när jag satt på porrbio och onanerade, då trodde jag att det var en latent homosexualitet/bisexualitet men har vid flera tillfäleln experimenterat med det, och kommit fram till att jag möjligen vid mycket upphetsat tillstånd, ev. kan trigga på en penis, men aldrig mannen den sitter på, och bra mycket hellre istället att han betraktar mig/oss och vill ”ha” mer …
;)
Hoppas ni får lite mer insikt av detta, fråga gärna om ni vill.
John.
Ja, med många högskolepoäng och få erfarenheter blir diskussionen lätt akademisk i sin karaktär. Det är bra att du kompenserar med mer jordnära kunskaper!
Det du skriver är väldigt intressant. Redan på 40-talet insåg Kinsey att homosexualitet inte är något ”antingen eller” utan att det finns en löpande skala mellan ett strikt heterosexuellt leverne och ett strikt homosexuellt. Det är till exempel inte så ovanligt att män träffas och runkar tillsammans och blir upphetsade av att titta på varandra utan att vara intresserade av att ta i varandra och för övrigt föredrar sex med kvinnor.
Klein insåg dessutom i samband med sina studier kring bisexualitet på 70-talet att vi inte har en enda sexualitet utan att vår sexualitet har många olika sidor, där varje sida var för sig ligger någonstans på skalan mellan heterosexuell och homosexuell. Han insåg att det är skillnad på sexuell attraktion, känslomässig attraktion, fantasier, självbild, praktisk utlevnad, social tillhörighet och så vidare. Till exempel är det inte ovanligt att bisexuella tänder sexuellt på människor av båda könen men blir förälskade bara i människor av det ena könet, eller tvärtom.
När du skriver att du lever ut den exhibitionistiska sidan av din sexualitet i ett homosexuellt sammanhang, men att du i övrigt sällan eller aldrig blir sexuellt attraherad eller förälskad i män tänker jag att detta är precis i linje med det Klein påpekade: Olika sidor av vår sexualitet är mer eller mindre åt det homosexuella hållet.
Nu blev det igen ett ganska akademiskt inlägg, men det jag ville säga var nog just det du hoppades på, nämligen att din berättelse gav insikt.
Har du en blogg? Annars kunde det kanske passa någon med en exhibitionistisk sida? Att skriva om dina erfarenheter vore en tjänst till oss alla. Det behövs fler som visar att sexualitet kommer i alla former!