I samband med terminsstarten fann jag mig själv uppvaktad av tre olika kvinnor på en och samma gång.

Kandidat nummer ett tappade intresset ganska fort, trots att jag flirtade tillbaka. Hon är liksom jag en fysiskt aktiv person och vi har flera gemensamma intressen. Till skillnad från mig är hon dock ganska ivrig och otålig, så min gissning är att jag inte är tillräckligt drivande för hennes smak.

Kandidat nummer två är livserfaren, lyhörd och lätt att prata med. Hon är den av de tre som är mest besvärad över att jag uppvaktas av andra och efter att hon såg mig osäker när jag blev påmind om att jag inte är någon salsero har hon blivit mindre öppen. Jag associerar, kanske felaktigt, till mina egna tendenser att känslomässigt dra mig undan när jag blir rädd eller osäker.

Kandidat nummer tre är ung och söt. Hon har ingen brådska och känner sig inte hotad av att jag uppvaktas av andra. Vår relation har från första stund varit ganska fysisk med kramar och händer som landar på armar och ryggar. I morgon ska vi träffas för första gången på tu man. Hittills har det mest varit på dansgolv.

Jag tror att kandidat nummer tre gör helt rätt. Vägen till mitt hjärta är en stilla vandring mot känslomässig närhet.