– Vi är bara vänner.

Kvinnan som visade mig himmel och helvete förklarade i förväg. De hade varit tillsammans tidigare, men nu var de bara vänner. Hon hade dock inte berättat för honom att vi hade känslor för varandra och hon bad att få göra det själv vid tillfälle. Jag gav henne mitt ord. Dessa var förutsättningarna inför vår långhelg på tre man hand. Jag är inte svartsjuk av mig och tänkte att det skulle gå bra.

När så långhelgen kom upptäckte jag att deras vänskap inkluderade innerliga kramar, snuddande kroppar, kvardröjande beröringar, glittrande blickar, varma leenden och glada skämt av sexuell karaktär. Jag anade ett starkt känslomässigt band och svartsjukan kom vällande. Jag kände mig fysiskt sjuk, men mitt löfte hindrade mig från att uttrycka det.

Det blev en helg med ständig jakt efter ensamma stunder. När jag fick tillfälle att prata med henne på tu man hand berättade jag att jag hade det jobbigt och bad henne att inte vara så fysisk med honom. Hon respekterade min önskan och det gav lite andrum. Det blev ändå en jobbig helg och det tog flera veckor innan jag kände mig helt frisk igen.

När det gäller svartsjuka är jag som ett barn. Jag är oerfaren och känner inte igen mina känslor. Inte heller vet jag hur jag ska hantera dem, men jag tror att ett av skälen till att det blev så jobbigt var att jag valde att hålla mitt ord, vilket hindrade mig från att uttrycka dem.

Jag träffade dem tillsammans ytterligare några gånger. Då hade hon berättat och han visste att jag var svartsjuk. Det gjorde mötena lättare, även om de fortfarande tog på krafterna.