När jag läser igenom mina studenters kursvärderingar för den kurs jag gav under hösten ser jag en typ av kommentarer som jag nog brukar få, men inte har tänkt så mycket på tidigare; Mina studenter skriver att det känns bra att inga frågor är dumma och att deras funderingar möts med uppmuntran.
Om det är så illa, som kommentarerna antyder, att de är vana att mötas av dåligt skylda suckar, är det lätt att göra sig populär som lärare; Det enda man behöver göra är att se, förstå och respektera. Antagligen spelar kursupplägg, tavelteknik, webbsidor och annat väldigt liten roll i det sammanhanget. Om nu målet är att få en god kursvärdering…
Det där är väl ett genomgående samhällsproblem, vill jag påstå. Det är inte bara i skolvärlden som saker skulle bli ack så mycket bättre om människor bara hade förmågan (modet?) att se, förstå och respektera varann…
Jag tror att man är på farliga vägar om man som lärare är ute efter en god kursutvärdering – men det är väl bra om man kan ta till sig och växa med sina utmaningar.
Tyvärr är det väl oftast så att många går i försvarsställning när man hör kritik (jag också – fast jag jobbar på det…!), och inte ser möjligheten att växa. OCH dessutom finns det sådan kritik som mer handlar om kritikern själv än om den som kritiseras – det gäller att märka skillnaden! Kritik/feedback är knepiga saker.
Nej, det är inte helt okomplicerat med feedback. Kursvärderingar visar nog i allmänhet hur studenterna tyckte att det kändes att läsa kursen, vilket inte nödvändigtvis behöver vara så nära kopplat till kursens kvalitet.
Ibland händer det att jag får en enstaka kommentar som är extrem åt det negativa eller positiva hållet. Då tänker jag som du att det nog säger mer om den som skrev kommentaren än om mig och kursen.
I allmänhet blir jag dock sällan överraskad av att läsa kursvärderingar. Jag har en kontinuerlig dialog med mina studenter och fångar upp stämningar under kursens gång. Konflikträdsla är inte alltid negativ; Den kan också göra att man undviker konflikter på ett konstruktivt sätt. =)