De senaste dagarna har jag funderat på vad som ingår i mononormen, det vill säga den socialt konstruerade kunskapen om vad en kärleksrelation är. Några uppslag kommer från samtalet alternativ till mononormen på Pride, andra från Dr Andie och ytterligare några är mina egna.

  • Seriell monogami. Grundläggande är idéen om seriell monogami, det vill säga att vi tillåter flera sexuella partners, men bara en i taget. Visst överseende har vi med unga vuxna, men ju äldre man blir desto mer förväntas man ha ”lekt av sig” och vilja vara med en enda.
  • Seriell monoamori. Även seriell monoamori gäller; Det är tillåtet att bli förälskad i flera, men bara i en i taget.
  • Känslomässig kategorisering. Vissa känslor hör samman och hemma i vissa typer av relationer. Till en kärleksrelation hör till exempel förälskelse och sexuell attraktion. Om man blir förälskad i en vän är något fel, särskilt om man har en partner. Om man inte är både förälskad i och sexuellt attraherad av sin partner är även det ett problem.
  • Äkta kärlek är evig. Även om seriell monogami/monoamori är accepterad i vårt hörn av världen så ses ett uppbrott ändå som ett misslyckande. Äkta kärlek är evig. Lite tillspetsat är det därmed först när vi dör som vi kan avgöra om kärleken var den rätta.
  • Från förälskelse till kärlek. Det finns en progression i en kärleksrelation; Om man tycker om någon och umgås mycket så blir man ihop och när man varit ihop i några år förlovar man sig, vilket följs av äktenskap. Känslomässigt går utvecklingen från förälskelse via att man blir kär till att man älskar.
  • Villa, vovve och Volvo. Större, ansvarsfulla projekt, som barn och hus, hör hemma i, och endast i, stabila, monogama kärleksrelationer.

Sammanfattningsvis så handlar mononormen i mångt och mycket om att välja ut relationen till en enda person och på den lägga väldigt många av sina önskningar och förhoppningar. Jag återkommer till Peter Englunds essä tusen år av kärlekar, men byter hans fråga om detta verkligen är en börda som den romantiska kärleken kan bära till om detta verkligen är en börda som en enda relation kan bära?