När jag tänker på mamma och min barndom tänker jag också på hur viktigt det var för henne att jag deltog i hushållsarbetet. Hon såg till att jag lärde mig laga mat, baka, städa och tvätta. Det var en medveten kamp mot de traditionella könsrollerna. Hennes barn skulle minsann inte kunna skylla på att de inte kunde! Det är berömvärt och jag beundrar henne för det.
Som vuxen har jag dock insett att endast kunskaper och färdigheter inte räcker för att ansvar ska delas. Det sitter djupare än så och det jag kämpar mot är tanken att kvinnan är den som vet vad som är rätt och fel. Om jag lagar mat med de ingredienser och på det sätt som kvinnan förespråkar befäster jag den tanken och tar inget verkligt ansvar. Om jag ifrågasätter kvinnans värderingar kan matlagningen bli till en maktkamp eftersom jag då också ifrågasätter kvinnans suveränitet.
Jag kan inget om feminism och genusteori, men jag misstänker att många andra könsrelaterade maktstrukturer följer samma mönster som hushållets; De konstrueras och vidmakthålls av både män och kvinnor och kan bara brytas om medvetenhet och vilja finns hos både män och kvinnor.
Kan det inte vara så enkelt att om du lagar mat med en kvinna som kan en rätt bättre eller vet precis hur hon vill ha den just den gången, gör du som hon vill. Sak samma om det är en man som du lagar mat med. Om du frågasätter hennes/hans matlagning, så är det väl för att du tror att du vet bättre och då får man väl lösa det. Prova varandras varianter, kompromissa eller laga något annat eller gå ut och äta. Maktkamp blir det om man är intresserad av maktkamp. Mat blir det om man är intresserad av mat, tänker jag mig. För mig som är en smula lat, får andra gärna laga hur mycket mat som helst. Det enda jag gillar är att stryka och att duka fantasifullt. Men det gör jag gärna med någon annan. Jag vill nog inte vara själv och jag tycker att det roliga är mellan människor.
Men det är bra att ha maktstrukturen i lite i bakhuvudet och vakta på den. Jag försöker i alla fall ge mina barn en någorlunda könsjämn uppfostran, men att den är individanpassad.
Jag är inte intresserad av en maktkamp eller att ifrågasätta hur någon annan gör saker och ting. Det jag söker är en diskussion om vem som definierar vad som är rätt och fel. Jag tycker att muskotnöt i min Janssons frestelse när jag lagar mat kan vara lika rätt som en frestelse utan muskotnöt är när någon annan lagar på sitt sätt.
Jag tror att även om det har blivit vanligare att män och kvinnor delar på hushållssysslorna så ligger makten över de traditionellt kvinnliga domänerna fortfarande ofta hos kvinnan. Det är hon som är ytterst ansvarig och det är hon som avgör vem ”som kan en rätt bättre”. Fast ofta är den makten mycket mera subtil än muskotnöt i en frestelse.
Det är säkert så generellt sätt. Jag orade mig nog mer för att se generellt på en relation i matlagningen, kanske.
Jag vill ha en diskussion om kontroll och domäner som en del av relationsbygget. Jag tror att det gör det enklare att hantera enskilda och specifika situationer. Då kan en muskotnöt få vara bara en muskotnöt.
Hur menar du då, tänker jag? Just nu i stunden minns jag inte ens hur det var i äktenskapet jag levde i. Vad är det du tänker på?
Jag tänker att i en relation där mannen och kvinnan delar en omedveten bild av att det är kvinnan som vet vad som är rätt och fel i hushållet så blir det också hon som har det yttersta ansvaret och kontrollen. I ett sådant hushåll förväntas mannen vara delaktig i hushållssysslorna men på kvinnans villkor.
Med en sådan konstruktion finns de traditionella könsrollerna fortfarande kvar. Det enda som har förändrats är fördelningen av arbetet. I termer av makt är situationen precis densamma.
Min erfarenhet är att om jag i ett sådant förhållande gör saker på mitt eget sätt så upplevs det som ett övertramp. Det känns som ett angrepp på den kvinnliga identiteten därför att makten över hushållet är en del av könsrollen. Ifrågasätter jag könsrollen känns det som att jag också ifrågasätter kvinnligheten. Under sådana förutsättningar kan en diskussion om en muskotnöt bli mycket känslosam och komplicerad.
Om man däremot har en pågående diskussion kring könsroller och maktfördelning så kan man separera den från diskussionen om muskotnöten. Då kan en muskotnöt få vara bara en muskotnöt.
Jag tror inte det handlar om kvinnligt/manligt. Det handlar om att vilja ha kontroll över en domän. I det äktenskap jag känner till var köket min mans domän. På exakt samma sätt som du beskriver det ovan kände jag att jag hade svårt att ta plats utan
maktkamp. Så jag lät honom hållas. Antagligen helt fel agerat i något slags jämställt perspektiv. Jag tänker som så att jag försöker leva ett liv, inte vinna ett krig… Och då valde jag.
Ja, i ärlighetens namn är mitt statistiska underlag dåligt. Det är baserat på egna erfarenheter och på vad jag ser i några få vänners relationer. Men, oavsett vem som kontrollerar vilken domän, borde det inte finnas ett tredje alternativ, nämligen att prata om detta på ett mer direkt sätt och tillsammans resonera sig fram till hur man vill ha det?
Ja det tycker jag absolut! :)