förhållning

Förra söndagen var jag på någon sorts dejt, men tyvärr så var tålmodig väntan förgäves och det blev inga fler möten. Avskedet var enkelt och okomplicerat. Det var synd att hon inte ville, men bara att acceptera.

I helgen kom ett efterspel i form av en brevväxling. Där kunde jag läsa att jag är egoistisk och snål med mina känslor och att de inte är av rätt sort. Hon menade att jag hade misstolkat det jag kände och att mitt intresse av henne inte var på det sätt som jag själv trodde. Hon skrev att hon förtjänar bättre än så.

Metodiskt försökte jag bemöta alla hennes påståenden. Jag berättade om min bakgrund och om min rädsla och osäkerhet. Jag berättade att jag bemötte henne som hon bemötte mig, med ivrig diskussion om allt mellan himmel och jord, därför att jag trodde att det var ett säkert kort. Jag visade henne min ynklighet och sårbarhet och som svar fick jag analyser och goda råd om vad jag ska göra för att bli en bättre människa.

Sedan var det som om allt helt plötsligt var över och hon undrade om vi inte trots allt kunde träffas igen, ett erbjudande som snabbt togs tillbaka när jag irriterat påpekade att jag inte tycker om att andra berättar för mig vad jag känner och hur jag fungerar.

Innan korrespondensen tog uppehåll formulerade jag frågor till henne om hennes upplevelse om veckan som gick och vilka känslor som låg bakom hennes beslut. Hon har lovat att svara så fort hon får tid.

Jag känner mig orättvist dömd. Jag kan inte se att jag bemötte henne på något annat sätt än vad hon bemötte mig på och ändå kallar hon mig för snål. Jag känner mig kränkt av alla analyser. Jag förstår att hon har mycket att göra och att hon inte har tid att svara på mina frågor, men det känns ändå som att hon nu håller mig på sträckbänken och straffar mig utan att förklara varför.

Tillvaron är därför lite dissonant just nu. Jag är fast i en förhållning och väntar på den upplösning som jag hoppas att hennes svar ska ge.

Visst längtar jag efter att komma en kvinna nära, men just nu kan jag bara känna hur skönt det är att vara singel. Jag är trött på kvinnor som talar om för mig att mina känslor inte är de rätta, häver ur sig anklagelser och sedan förväntar sig att allt bara ska vara frid och fröjd igen. Det är ett liv som jag inte vill tillbaka till. Det är inte värt det.