henrik

enkla poäng

När jag läser igenom mina studenters kursvärderingar för den kurs jag gav under hösten ser jag en typ av kommentarer som jag nog brukar få, men inte har tänkt så mycket på tidigare; Mina studenter skriver att det känns bra att inga frågor är dumma och att deras funderingar möts med uppmuntran.

Om det är så illa, som kommentarerna antyder, att de är vana att mötas av dåligt skylda suckar, är det lätt att göra sig populär som lärare; Det enda man behöver göra är att se, förstå och respektera. Antagligen spelar kursupplägg, tavelteknik, webbsidor och annat väldigt liten roll i det sammanhanget. Om nu målet är att få en god kursvärdering…

28 december, 2007 av ofokuserat

okontrollerad jul

Julen närmar sig. Den första utan mamma. Jag ska hälsa på min far.

Jag fortsätter mina försök att abdikera från tronen som duktig och ansvarstagande storebror, ett projekt som påbörjades under påskuppehållet i våras. Pappa har försökt ordna med catering eftersom jag har avsagt mig ansvaret för julbordet, men det gick inte att få till under julhelgen och nu är det osäkert om alla syskon ens kommer att träffas.

Mitt kontrollbehov sliter i mig och protesterar mot tanken att syskonskaran inte samlas ens vid de stora helgerna, men jag antar att det är en nyttig övning för mig att släppa taget. Det får bli som det blir.

19 december, 2007 av ofokuserat

mellan introvert och extrovert

Jag tog ett inofficiellt MBTI-test eftersom jag var nyfiken på hur tydligt jag lutar åt det ena eller andra hållet. Intressant nog blev resultatet denna gång INFJ och inte ENFJ. Vikterna blev I 11%, N 38%, F 38% och J 78%. Jag ligger alltså och väger i gränslandet mellan introvert och extrovert, vilket jag har gjort i mina spekulationer här på bloggen också. Tydligast är J, min bedömande och planerande livsstil, vilket är föga förvånande.

14 december, 2007 av jag

kärlek och intimitet

Miranda bloggar om en vän från 20 år tillbaka i tiden som hon inte längre umgås med men som hon fortfarande tycker mycket om och jag funderar över kopplingen mellan kärlek och och intimitet; Det är lättare att tycka om någon som öppnar sig och det är lättare att öppna sig om man känner sig omtyckt. Insikten är enkel men användbar; Känslor är svåra att påverka direkt men intimitet går att jobba på.

Mina erfarenheter är av skilda slag. Det var mycket som jag aldrig pratade med mitt ex om för att jag kände att hon inte var intresserad eller förstod, vilket säkert motverkade intimitet i den relationen. Sedan dess har jag träffat flera kvinnor som jag har kommit nära just för att vi har öppnat oss för varandra. Det gäller bara att välja intimitet med någon som vill samma sak.

10 december, 2007 av känslor mekanismer

extrovert eller introvert dans

Det blev inga fler små snabba steg men jag leker med tanken på att gå kurs i någon annan dans. Valet står i så fall mellan Lindy hop och argentinsk tango.

Det som talar för lindyn är musiken och, som en god vän uttryckte det, att ”det är där brudarna finns”. Intresset för att dansa Lindy hop är större än någonsin, liksom bristen på förare.

Det som talar för tangon är att föra och följa är så centralt, något som jag är fascinerad av. Dessutom har jag hittat en kurs där alla lär sig både föra och följa, vilket skulle passa mig perfekt.

På sätt och vis står alltså valet mellan min extroverta och min introverta sida; Ska jag välja en dans som öppnar en dörr till en stor umgängeskrets eller en där jag går in i mig själv och utforskar min sensualitet?

9 december, 2007 av ofokuserat

heroes och keirseys fyra temperament

En dialog mellan Nathan Petrelli och Mr Linderman i förra onsdagens avsnitt av TV-serien Heroes fångar mitt intresse. Situationen är laddad, liksom Nathans pistol. Nathan tänker ta Mr Lindermans liv, den rike och inflytelserike man som finansierar Nathans politiska karriär till ett pris som Nathan börjar tycka är för högt. Mr Linderman menar då att Nathan har ett val att göra:

– You see, I think there comes a time when a man has to ask himself whether he wants a life of happiness or a life of meaning.

– I’d like to think I have both.

– Can’t be done. The two have very different paths. You see, to be truly happy, a man must live absolutely in the present. No thoughts of what’s gone before, and no thought of what’s ahead. But, a life of meaning… A man is condemned to wallow in the past and obsess about the future.

Nathan väljer mening framför lycka och låter Mr Linderman leva.

Kan det verkligen vara så att det finns en motsägelse mellan ett meningsfullt och ett lyckligt liv? Mina tankar vandrar till David Keirseys indelning av MBTIs sexton personlighetstyper:

  • Väktarna som söker trygghet: ESTJ, ISTJ, ESFJ och ISFJ.
  • Hantverkarna som söker upplevelse: ESTP, ISTP, ESFP och ISFP.
  • De rationella som söker kunskap: ENTJ, INTJ, ENTP och INTP.
  • Ideallisterna som söker identitet: ENFJ, INFJ, ENFP och INFP.

En tolkning av detta är att Hantverkarna söker ett liv i lycka och Ideallisterna söker ett liv i mening. Det som skiljer Hantverkarna från Ideallisterna är att de är S istället för N; Hantverkarna lever här och nu och upplever världen på ett direkt, sinnligt och konkret sätt. Ideallisterna ser framåt och känner att det som sker är en del av ett större sammanhang.

Så kanske är det som Mr Linderman säger att vägen till lycka och vägen till mening är väldigt olika?

6 december, 2007 av ofokuserat

historien om e

Vid en fika med en flyktig bekant i förra veckan fick jag en ny sida av en gammal historia berättad för mig. Efter lite pusslande bland mina minnen kommer nu historien om E.

Första gången jag träffade E var på ett dansgolv i februari 2006. Dans var då ett nyupptäckt intresse för henne, men hon lärde sig fort och det var ett sant nöje att vara med på en del av den resan. Dessutom flirtade hon med mig och jag minns att jag tyckte om det, men min nyfikenhet ersattes av besvikelse när hon efteråt frågade om jag ville gå danskurs med henne. Det var inte första gången en kvinna använde sin charm för att få mig att gå en kurs. Eftersom det är fler tjejer än killar som dansar måste tjejer hitta någon att anmäla sig med för att komma in.

Jag avböjde hennes förfrågan och som jag minns det så var hon under vinterns och vårens danskvällar mycket mer intresserad av att dansa med den man som jag var och fikade med i förra veckan. Vid vissa tillfällen dansade de bara med varandra under hela kvällen.

På Valborg hände dock något intressant. Som vanligt var det bal på slottet. Jag var där med en upptagen kvinna som jag var förtjust i. E var inte helt oväntat där med min fikakompis, men tog under kvällen mig åt sidan och poängterade att de var bara vänner. Dessutom berättade min dejt efteråt att E hade frågat om oss. Det fick mig att undra om E kanske ändå hade något romantiskt intresse i mig, men känslomässigt var jag då upptagen på annat håll.

Under försommaren bröt jag med den upptagna kvinnan. Under våren hade jag gått och väntat på att hennes krisartade förhållande med pojkvännen skulle ta slut, men uppbrottet kom aldrig och jag sa tack och adjö.

Under slutet av hösten började E och jag umgås lite utanför dansgolvet. Det var inte så ofta, men vi fikade ett par gånger och tog några långa promenader tillsammans och pratade om allt mellan himmel och jord. Sakta började vi lära känna varandra och jag kände att hon var någon jag skulle kunna bli förälskad i. Strax innan jul berättade jag det och fick till besked att hon aldrig hade tänkt på mig som något annat än en vän. Efter det rann vår relation ut i sanden och nu ser vi varandra på dansgolv ibland, men det är länge sedan vi dansade.

Det min fikakompis berättade i förra veckan var hur han hade fallit pladask för E första gången de träffades. Han mindes inte exakt när det var, men jag undrar om det inte var på samma dans som jag träffade henne första gången. Även hon hade blivit förtjust i honom och visat det både i handling och ord, men sade sig inte veta om hon ville ha ett förhållande med honom. Det tog flera månader innan hon gav besked och svaret var då att hon inte ville ha honom.

Efter mycket om och men beslutade min fikakompis sig för att försöka vara hennes vän istället. De slöt ett avtal, som innebar att de skulle hålla sig undan när den andra träffade någon annan. Det avtalet höll hon inte. Vid flera tillfällen la hon sig i och förstörde när han mötte någon som han var intresserad av och nu funderar han på att säga upp bekantskapen.

Jag känner med min fikakompis. Han är omtänksam och försöker göra det han tror är rätt. För det belönas han med smärta för att E varken vill ha honom eller kan släppa taget. Jag blir också arg över att det inte är första gången jag ser hur människor i min omgivning behandlar andra på det sättet. Jag har själv varit utsatt för det några gånger och att lära mig att undvika människor som behandlar mig på det viset har varit en dyrköpt läxa.

3 december, 2007 av relationer

dejtinguppehåll

Jag har varit på några dejter efter det att min mor gick bort, men blir tvungen att acceptera att det går inte. Jag har helt enkelt ingen lust att dejta, så nu har jag dejtinguppehåll.

Att min kropp talar om för mig att jag inte orkar med kärleksrelationer när jag inte är i form, en logik baserad på erfarenheten att förhållanden tar mer än de ger, är ett problem som jag fortsätter att blunda för i förhoppningen om att det ska lösa sig av sig själv den dagen jag får uppleva att ett förhållande kan ge mer än det tar. Jag hoppas att jag är klokare än min kropp.

28 november, 2007 av relationer sorg

min plats

Inom utvecklingspsykologi talas om den generativa fasen då den medelålders människan funnit sin plats i tillvaron och börjat ge till den yngre generationen, vilket har fått mig att fundera på min egen plats.

Professionellt har jag en väldigt god, om än tillfällig, plats som lektor, ett vikariat som kommer att förlängas till sista juni. Undervisning har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag känner nu mer än någonsin att jag trivs med det. Dessutom funderar jag på att använda tiden till att skriva färdigt oavslutade arbeten och ansöka om att bli docent, inte för titelns skull, utan för att jag tycker att det vore roligt att forska lite vid sidan av.

Jag har börjat förstå min högpresterande sida bättre. Även om det från början var ett sätt att konkurrera med mina syskon om mina föräldrars uppmärksamhet så är den bekräftelse jag får från andra människor inte längre min enda belöning. Med åren har jag utvecklat ett internt locus of control och jag belönar mig själv rikligt när jag uppnår mina mål.

Jag ser med andra ord inte prestation i sig som något negativt, så länge jag väljer mina utmaningar så att jag gör sådant som jag vill göra för min egen skull. Det är också viktigt att jag kompletterar med andra strategier så att jag känner mig bekräftad inte bara för det jag gör utan även för den jag är. Förra sommarens val att lägga musiken på hyllan, till fördel för dans och klättring, känns rätt och jag är mycket nöjd med den plats mina fritidsintressen ger mig.

Även socialt har mycket förändrats. Ett stort steg tog jag för flera år sedan, då jag accepterade min egen sekularisering och lämnade den kristna gemenskap där jag dröjde mig kvar i nästan femton år trots att jag inte hörde hemma där. Ett annat stort steg var att börja umgås med de som möter mig med ett tveklöst ”ja” när jag frågar och låta övriga kontakter rinna ut i sanden.

Jag har också förstått hur rikligt belönad jag blir av lillasystrar och andra som törstar efter bekräftelse. Insikten om hur mycket andra kan ge och ta har inte bara ändrat hur jag lever mitt liv utan också hur jag tänker på mig själv. Jag är inte bara en introvert tänkare som ägnar mitt liv åt matematiska teknikaliteter och djupdykningar i mitt inre, utan också en extrovert människomänniska som trivs som fisken i vattnet i de rätta sociala sammanhangen. Socialt har jag verkligen hittat hem.

24 november, 2007 av ofokuserat

locus of control

Det finns en teori inom psykologi och sociologi som på engelska går under namnet locus of control theory. Enligt teorin tänker människor, ofta omedvetet, olika på var kontrollen för det som händer i deras liv ligger. En person med ett externt locus of control placerar kontrollen utanför sig och en person med ett internt locus of control placerar den inom sig.

Om en student med ett externt locus of control får bra betyg tänker han eller hon antagligen att det var tur eller att läraren bedömde till studentens fördel. Någon med ett internt locus of control skulle istället tänka att det beror på den egna skickligheten eller studieinsatsen. Eftersom människor med ett internt locus of control tenderar att belöna sig själva mer än vad de med ett externt locus gör, är dessa människor ofta mycket motiverade och högpresterande.

Båda typer av människor riskerar att känna negativa känslor. Den som tror att allt ligger utom ens egen kontroll känner ofta hopplöshet och vanmakt. Den som tror att allt kan påverkas blir lätt frustrerad när det i praktiken inte går eller fylls av skuldkänslor över att det inte gick som tänkt. Den stora visdomen verkar alltså vara att skilja mellan det som kan kontrolleras och det som man inte har någon kontroll över.

När jag nu än en gång har besök i mitt liv av en kvinna som försöker kontrollera mig, inser jag att dessa kvinnor inte är så olika mig själv. Vi har alla ett internt locus of control och är starkt motiverade, oavsett om det gäller studier eller arbete. Samtidigt har jag mycket lättare än dessa kvinnor att acceptera att andra människor tycker och tänker som de gör. De få gånger jag har försökt manipulera andra har varit i marknadsföringssyfte i kärlekens affärer, något jag inte är särskilt stolt över.

19 november, 2007 av mekanismer