henrik

emotionell personlighet?

Jag tog hjälp av denna sida för att bestämma min Myers-Briggs-personlighetstyp, den kategorisering som är baserad på Jungs teori. Resultatet blev att jag är

  • mer introvert än extrovert,
  • mer intuitiv än sensorisk,
  • mer kännande än tänkande, samt
  • mer tolkande än upplevande.

Det svåraste var att avgöra om jag är mer kännande än vad jag är tänkande. Ett problem med Myers-Briggs är tydligen dess oförmåga att skilja stresskänslighet, N i The Big Five, från strävan efter samstämmighet, A i The Big Five. Jag är stresstålig, vilket gör mig mer tänkande än kännande, men samtidigt lyhörd för andra människors behov, vilket gör mig mer kännande än tänkande.

Mitt eget sätt att formulera detta på är att jag har ett komplext och detaljerat känsloliv, men att mina känslor inte är så starka. Det gör att jag i lugn och ro kan betrakta dem, studera detaljerna och resonera kring dem. Den förståelse som det ger mig använder jag för att leva mig in i vad andra människor känner.

För en tid sedan gjorde jag be2s personlighetstest som enligt reklamen är baserat på forskning inom relationspsykologi och personpsykologi, bland annat The Big Five. I resultatet placerades jag på ett antal olika skalor, där en av dem gick från rationell till emotionell. Jag hamnade ända ute i den emotionella extremen och jag minns att min spontana reaktion var att det kändes konstigt, men antagligen hade det känts lika konstigt oavsett var jag hade hamnat.

Nu tror jag, tvärtemot vad de själva påstår, att deras personlighetsmodell är mer influerad av Myers-Briggs än av The Big Five och att resultatet blir så märkligt för att jag med min kombination av stresstålighet och lyhördhet inte kan beskrivas på en skala som går från rationell till emotionell.

En av uppgifterna i be2s test var att välja mellan matematik och musik. Jag minns den därför att det var den svåraste frågan. Hur ska jag kunna välja mellan de två saker som har varit mitt livs två största intressen? Kanske är det att ställa frågan på sin spets?

28 juli, 2007 av jag

the big five och jag

Jag har funderat på testresultatet i gårdagens inlägg.

O65. Jag är kreativ och nyfiken, inte extremt, men ändå uppenbart.

C97. Jag är mycket välorganiserad, självdisciplinerad och pålitlig. Att andra kan lita på mig är en styrka som jag borde ha tagit med i den senaste versionen av kontaktannonsen.

E15. Jag är introvert och tycker om att vara ensam. I ensamheten finner jag ro.

A92. Jag har stort överseende med andras brister och misstag, är uppmuntrande och ofta mer medveten om andras behov än mina egna.

N5. Jag fungerar som allra bäst i krissituationer. Det ska mycket till innan jag tappar humöret. Riktigt ordentligt arg har jag bara blivit en enda gång i mitt vuxna liv, vilket ledde till ett trasigt soffbord. Praktiskt, men lite tråkigt.

The Big Five kopplar inte samman en introvert läggning, lågt E, med konflikträdsla och strävan efter samstämmighet i en grupp, vilket ses som en del av högt A. Det är stick i stäv med mina egna funderingar, men jag gillar tanken.

The Big Five skiljer också på självkontroll, högt C, och stresstålighet, lågt N. Inte heller det stämmer överens med min intuition, men kan mycket väl vara sant.

27 juli, 2007 av jag

rationell personlighet?

– Har du en rationell personlighet?

Jag kunde inte svara. Vad är en rationell personlighet? Vad är man om man inte är rationell? Irrationell, intuitiv eller kanske emotionell? Är jag inte allt detta på en och samma gång?

Jag blev nyfiken. Hur gör man för att beskriva en personlighet på något enkelt sätt? Jag började läsa. Jag läste om de gamla grekernas teori om fyra temperament: Sangvisten, livlig och sorglös, kolerikern, hetsig och hetlevrad, melankolikern, känslig och djup, och flegmatikern, lugn, sävlig och likgiltig.

Jag läste om Jungs psykologiska typer, med två psykiska attityder, extrovert och introvert, och fyra funktioner, tanke, känsla, förnimmelse och intuition. Jag läste att tanke och känsla är varandras motsatser, liksom förnimmelse och intuition, och jag läste att de funktioner vi inte har medvetet, har vi omedvetet men med motsatt psykisk attityd, så att till exempel den introverta och intuitivt tänkande personen är omedvetet extrovert och empiriskt kännande. Jag läste också om Myers-Briggs Type Indicator, som är baserad på Jungs teori och ett av världens mest använda personlighetstest.

Mest fascinerad blev jag dock av The Big Five. Tanken är lika enkel som genial. Det hela började i mitten av 1930-talet med en lista på över 4500 ord som beskriver olika personlighetsdrag. Idéen var att låta ett stort antal människor besvara frågor om sig själva och använda testresultatet för att se om vissa ord hör ihop. Till exempel verkar det som att uppmärksamma personer är högpresterande och vice versa. Vet man det, räcker det att veta hur uppmärksam någon är för att också veta hur högpresterande personen är. Listan som behövs för att beskriva en personlighet kan då göras kortare.

De första försöken att förkorta listan gjordes på 1940-talet, men eftersom de matematiska beräkningar som krävs för att hitta kopplingar i testresultaten är ganska omfattande, blev det fel. Först på 1950- och 1960-talet, med hjälp av datorer, lyckades man förkorta den 4500 ord långa listan på rätt sätt. Resultatet blev The Big Five, fem karaktärsegenskaper för att beskriva personlighet, en modell som är grunden för en stor del av den forskning som bedrivs inom personpsykologin idag.

Så efter att ha gjort ett test och tagit del av resultatet kan jag nu svara:

– Nej, jag är O65 C97 E15 A92 N5.

Jag inser att jag har besvarat frågan på ett synnerligen rationellt sätt och antagligen har jag totalt missat frågeställarens poäng. Men kul var det!

26 juli, 2007 av jag

eftertraktad

Jag ska på intervju måndag 13 augusti för ett jobb jag har sökt. I England. De bjuder på resa och uppehälle och tar hand om allt det praktiska med att boka biljetter och bostad. Det får mig att känna mig eftertraktad. En underbar känsla.

25 juli, 2007 av ofokuserat

kameleont

Den senaste tiden har flera personer, oberoende av varandra, berättat att jag inte alltid känns helt närvarande i mina texter på bloggen. Samtidigt får jag höra raka motsatsen i andra sammanhang.

Först blir jag förbryllad och undrar hur jag kan byta färg så totalt, likt en kameleont som anpassar sig till omgivningen. Därefter kommer frågan om jag kanske snarare uppfattas olika i olika sammanhang? Det skulle till exempel kunna vara mitt kroppsspråk som gör att jag upplevs som närvarande. Skulle mina texter ge ett helt annat intryck om jag laddade upp videoinspelningar där jag reciterade dem? Min egen upplevelse är nämligen att jag trots allt inte är så olika.

Så, vad är jag i så fall? Är jag närvarande men visar det inte genom det skrivna ordet, eller är jag det inte men skapar en illusion av att vara det när jag pratar istället för skriver? Är närvaro eller frånvaro ens en egenskap hos mig, eller är det något som bara existerar i betraktarens ögon?

Eller försöker jag nu bortförklara det jag inte förstår, för att jag inte förstår det?

24 juli, 2007 av mekanismer

kontaktannons, version 5.0: enligt mallen

Jag hittade kontaktannonser.biz, en sida som ger råd om hur man skriver kontaktannonser på nätet, och prövade att skriva en genom att bara följa deras mall utan att tänka själv. Så här blev det:

Svåråtkomlig och desperat man söker timid och följsam kvinna

… eller inte. =)

Nä, snarare: Klipsk, empatisk och verbal man söker samtalande och nyfiken kvinna för ett nära och långsiktigt förhållande.

Mina passioner: Jag dansar foxtrot till storbandsjazz med närvaro och intensitet, klättrar på klättervägg och klippa med stil och precision, skriver musik och dirigerar kör både känsligt och känslosamt och älskar att forska och undervisa.

Min sociala sida: Jag lyssnar, ser och lägger på minnet, är genuint intresserad av människor och pratar hellre om relationer och känslor än engelska ligan och bilmotorer. Jag föredrar förtroliga samtal på tu man hand framför många ytliga kontakter. Dessutom bloggar jag regelbundet och har flera goda vänner på nätet.

Mina styrkor: Jag har gott om IQ och EQ, är verbal och reflekterande samt nyfiken och äventyrslysten. Jag är kreativ, får saker och ting gjorda och fungerar som allra bäst i krissituationer.

Mina svagheter: Jag är inte alltid uppmärksam på vad jag själv vill och behöver, och blir obekväm med alltför många obekanta människor omkring mig.

Mina egenheter: Jag lever utan armbandsur, kalender och mobiltelefon, dricker inte alkohol, kaffe eller svart te, men gärna grönt eller rött, äger ingen cykel och åker sällan buss, men tvekar inte inför att gå långa sträckor till fots.

Min längtan: Jag söker en kvinna som vill vara min bästa vän och älskarinna och som är intresserad av att bygga ett nära och långsiktigt förhållande. Med dig vill jag prata om allt, våga vara mig själv och låta min sexualitet få blomma. Barn är underbara, men det är inte viktigt med egna.

Dina egenskaper: Du behöver inte dela mina intressen och egenheter men respektera dem precis som jag respekterar dina. Jag tror att du liksom jag kan formulera dina tankar och känslor i ord och att du delar min nyfikenhet och reflekterande läggning.

Och sist, men inte minst, min humor: Jag är aldrig ironisk och därför aldrig svår att förstå. ;) Tvärtom kan jag vara rak och ärlig och det finns risk att jag väcker känslor.

Kommentarer?

23 juli, 2007 av nätdejting

att inte bestiga eiger

När jag läser om den olycka i vilken sex schweiziska fjälljägare blev offer för en lavin i Jungfraumassivet känns det skönt att jag redan förra hösten bestämde mig för att inte bestiga Eiger 10-18 augusti. Eiger är en av de tre topparna i massivet.

Jag har vänner som ska göra ett försök och jag har blivit tillfrågad om jag vill följa med. Anledningen till att jag tackade nej var inte att det är farligt utan att det är en utmaning. Jag vill inte att klättring ska vara ytterligare ett sätt för mig att vara duktig på. Jag är alltför högpresterande ändå.

Sedan fanns det ytterligare en anledning till att jag valde att stanna hemma. Då var jag osäker på hur jag skulle fungera tillsammans med andra människor under farliga och pressade förhållanden och utan plats för avskildhet. Nu känner jag mig starkare och är övertygad om att det skulle ha gått bra. Men det känns ändå skönt att jag valde att stanna hemma.

22 juli, 2007 av ofokuserat

kontaktannons, version 4.0: den nakna sanningen

Här kommer ytterligare en version av kontaktannonsen. Jag fortsätter att experimentera.

I hela mitt liv har jag varit mån om att göra mitt absolut bästa. Jag vet hur det känns att springa en fjällmara och hur det är att arbeta fyra dygn i sträck. Jag har gått en av Sveriges tuffaste utbildningar och specialiserat mig så till den grad att jag nu antagligen måste byta inriktning för att få jobb. På min fritid bestiger jag berg och komponerar musik. Listan är lång.

Nu har jag förstått att jag försöker bevisa mitt värde med all denna prestation, men också att det inte fungerar så. Finner sitt värde gör man på andra sätt, som att ta känslomässig plats och att välja att vara med de som väljer att vara med en själv. Det är dags för mig att pröva nya strategier och att lära mig att ta för mig.

Jag har haft ett längre förhållande, men inget där jag har gett mig själv möjlighet att utforska vad jag vill och tycker om. Det vill jag göra nu och jag letar efter en kvinna som vill vara mitt resesällskap på färden. Du skulle få se mig blomma ut, känslomässigt och sexuellt.

Jag tror att du är intresserad av att utforska dig själv och att du har lika lätt att formulera dina tankar och känslor i ord som jag har. Jag tror också att du delar min nyfikenhet och äventyrslusta liksom min analytiska och reflekterande läggning.

Inget ”fake it ’til you make it” och ingen verbal lekfullhet denna gång, bara den nakna sanningen. Jag är mig själv närmast och skriver med det mod jag har när jag bloggar. Hur känns det att läsa?

21 juli, 2007 av nätdejting

kontaktannons, version 3.0: jante

Att skriva en kontaktannons verkar vara en svår konst. Här kommer mitt tredje, men antagligen inte sista försök. Jag prövar olika sätt att formulera mig på tills jag hittar något som fungerar bra. Se också naturvetarens och drömmarens versioner.

Jag är inte barnkär. Det är barn som tycker om mig. Jag tycker bara om att leka.

Jag är ingen underbar kavaljer. Det är andra som tycker om att dansa. Jag tycker bara om att upptäcka vad andra tycker om.

Jag är ingen människokännare. Det är människor som vill bli sedda som kommer till mig när de behöver någon som lyssnar. Jag är bara nyfiken.

Jag är ingen stor pedagog eller körledare. Det är mina studenter och körsångare som tycker om att lära sig nya saker. Jag tycker bara om att uppmuntra och hjälpa till.

Jag är ingen drömprins. Det kvinnor drömmer om är en fantasi. Jag bara leker, dansar, lyssnar, föreläser, dirigerar eller gör något annat som jag brinner för.

Jag letar efter en kvinna som tycker om mig för vad jag är och inte för vad jag gör. Jag tror att du delar min nyfikenhet och äventyrslusta liksom min analytiska och reflekterande läggning. Jag tror att vi kan prata med varandra och stötta varandra när vi utforskar oss själva, söker mod att vara de vi är och lär oss att ta för oss av livet.

Denna gång har jag försökt

  • skriva enklare och rakare för att göra texten mer lättläst,
  • säga något kort om vad jag söker utan att låta krävande,
  • låtsas att jag brukar bli vald utan att ljuga för mycket, och
  • ge sken av att vara mer varm och generös än vad jag vill erkänna.

Jag inser att jag fortfarande låter lite abstrakt i avslutningen. Det abstrakta tänkandet är en så stor del av den jag är att jag har svårt att låta bli.

Jag har också svårt att uttrycka mig utan att leka med sättet jag gör det på. Kanske är det den leklusten jag behöver släppa för att texten ska bli mer personlig och mindre distanserad?

Kommentarer mottages tacksamt!

20 juli, 2007 av nätdejting

kontaktannons, version 2.0

Jag har gett upp mina försök att kontakta någon på den dejtingsajt som jag är medlem på, men har skrivit en ny kontaktannons om någon mot förmodan skulle läsa min presentation ändå.

Så ljuv är drömmen inom mig, undangömd, men inte bortglömd, om ett möte med en annan människa som drömmer om att möta någon som mig. Så innerlig är min längtan att skänka tid till den som liksom jag vill våga vara sitt sanna jag, lika ynklig och svag som förtjusande härlig. Så djup är min önskan att vilja vara någon nära som vill vara nära mig, att min dröm och min längtan aldrig lämnar mig trots att livet kan vara fyllt av så mycket annat som skänker mening och får mig att må bra.

Jag drömmer om att kommunicera, med alla de språk jag har, och jag drömmer om att bara vara. Jag längtar efter härliga äventyr, stora som små, tillsammans med någon som delar min nyfikenhet och upptäckarlusta. Jag önskar att möta någon som vill möta mina innersta tankar och som vill dela med sig av sina egna.

För jag tror att ett sådant möte kan vara ljuvt och härligt, mycket ljuvare och härligare än mödosamt och krävande. Jag tror på nära samhörighet mellan individer som strävar efter att vara tydliga, med vuxen uttrycksfullhet och barnslig leklusta. Jag tror inte på kärleken i sig, men på tålmodigt strävande och reflekterande människor med vilja och kreativitet.

Synpunkter?

17 juli, 2007 av nätdejting