Torsdagen var magisk.
På eftermiddagen klättrade jag tillsammans med en vän som har valt mig, underbar och förtjusande, och på kvällen fick jag dansa med dig som var den första som visade mig vilken njutning det kan finnas i att följa. Jag dansade också med den ljuva, som inte blev mer än en vän, men en underbar sådan, och jag dansade med män och kvinnor som var och en förtjänar ett eget inlägg.
Tack alla ni som fyller mitt liv med energi och magi!
Jag hittade en lite längre beskrivning av hur personer med personlighetstyp ENFJ är enligt MBTIs kategorisering. Den finns här. En av flera intressanta detaljer är följande formulering:
ENFJ’s tend to be more reserved about exposing themselves than other extraverted types. Although they may have strongly-felt beliefs, they’re likely to refrain from expressing them if doing so would interfere with bringing out the best in others. Because their strongest interest lies in being a catalyst of change in other people, they’re likely to interact with others on their own level, in a chameleon-like manner, rather than as individuals.
Detta är en teori jag tror på och som åtminstone delvis kan förklara varför jag ibland uppfattas som inte helt närvarande i mina texter eller till och med som en kameleont.
Följande tre citat känns också träffande.
An ENFJ who has not developed their Feeling side may have difficulty making good decisions, and may rely heavily on other people in decision-making processes.
Detta är sant när min värld är i gungning. Då tvivlar jag på min egen förmåga att göra goda val och söker förtvivlat vägledning från andra.
If they have not developed their Intuition, they may not be able to see possibilities, and will judge things too quickly based on established value systems or social rules, without really understanding the current situation.
Detta var mer sant när jag var yngre. Jag känner i allra högsta grad av sociala normer och jag har ofta följt dem utan reflektion. I min profession har jag dock skolat mig i ett mer logiskt och analytiskt sätt att bedöma situationer och utvärdera möjligheter. Delar av denna blogg kan ses som ett första försök att applicera ett sådant arbetssätt på mig själv och min egen personliga utveckling.
An ENFJ who has not found their place in the world is likely to be extremely sensitive to criticism, and to have the tendency to worry excessively and feel guilty.
Jag blir absolut mycket känslig för kritik när jag hamnar på fel plats. Ett exempel på det är det lilla som behövdes för att få mig att falla i ett avgrundsdjup efter försommarens erfarenheter av nätdejting.
Ytterligare ett resultat från gårdagens MBTI-test är följande prioritetsordning för vad som är viktigt för mig när jag gör mina val, stora som små:
Enligt teorin är jag skickligare på att göra sådana bedömningar som svarar mot hög prioritetsordning, därför att jag ska ha spenderat mer tid av mitt liv åt att göra dem, men eftersom jag genom mitt yrke har tränat sådant som kommer längre ner på listan tror jag inte att det är sant för mig. Därför borde jag ha goda förutsättningar att variera och blanda mina strategier om jag vill.
Frågan är dock i vilken utsträckning jag ska sträva efter att förändra mig? Tydligen är jag som ENFJare ganska exotisk – endast 2,4% av den västerländska befolkningen tänker som jag när de gör sina val – och med det ovanliga kommer en risk att det är svårt för mig och andra att acceptera mig som jag är. Kanske mår jag bättre av att söka acceptans än förändring?
Som ett led i arbetet tillsammans med min jobbcoach gjorde jag idag personlighetstestet MBTI under ledning av en duktig testledare. På tre av fyra punkter stämde resultatet överens med den bedömning jag själv gjorde i somras när jag skrev om min emotionella personlighet. Det som skiljde var att testet visade att jag är extrovert i Jungs mening, vilket jag var inne på när jag funderade på om jag är empatiskt intuitiv.
Enligt Myers-Briggs personlighetstest är jag
Mina karaktäristiska drag är:
ENFJ-profiler baserar sina beslut på sin personliga värdeskala. De använder sin känslofunktion främst i yttervärlden och utstrålar värme och energi. De ser till det bästa i andra och värderar harmoni och samarbete. Varm uppskattning från andra får dem att intensifiera sina ansträngningar – kritik och spänningar berör dem illa. Ofta är de varma, medkännande och stöttande, samt lojala och pålitliga.
De ser mening och samband där detta inte är uppenbart för andra. Nya idéer väcker deras nyfikenhet och de stimuleras av möjligheten att kunna bidra med något värdefullt till mänskligheten. Människor med ENFJ-profil tenderar att vara fantasifulla, uppskatta variation och nya utmaningar.
De har en god blick för andras potential och lägger ner mycken tid på att stötta deras utveckling. De underlättar för andra på ett taktfullt sätt. De tar gärna ansvar för att organisera samvaro mellan kollegor, vänner och familj på ett sätt som gör att alla är delaktiga, frid råder och alla trivs.
Testet visar att jag passar som lärare, coach eller ledare. Den arbetsmiljö jag trivs bäst i är en individfokuserad, stödjande, social, harmonisk, stabil och välordnad arbetsmiljö där jag uppmuntras att ta egna initiativ. Min ledarskapsstil är entusiasmerande, engagerande, hänsynsfull, harmoniserande och inspirerande.
Bland mina svagheter finns överdriven självkritik, konflikträdsla, blind lojalitet och en tendens att överdriva interpersonella frågor. Jag kan också uppfattas som manipulativ eller kontrollerande.
Sammanfattningsvis stämmer testresultatet mycket väl överens med min egen uppfattning. Om jag uppfattas som manipulativ eller inte vet jag inte, men jag är medveten om att jag har gått över gränsen några gånger i samband med uppvaktning av kvinnor. Jag har definitivt förmågan.
Apropå kvinnor så hade vi också en intressant diskussion om att välja partners och det råd jag fick var att om jag söker passion och gnistor ska jag leta efter kvinnor som är mer tänkande än kännande i sitt beslutsfattande, men för en hållbar relation är det antagligen bättre med någon som är mer lik mig på den punkten.
Som en del av förberedelserna inför eftermiddagens möte med min jobbcoach letade jag upp mina gamla högstadiebetyg. Jag gick Waldorfskola under högstadietiden och där skrevs omdömen istället för sifferbetyg, vilket nu bjöd på intressant läsning.
Jag har alltid gjort bra ifrån mig på prov och varit duktig på det sätt som sifferbetyg visar, men omdömena antyder att mina lärare bekräftade mig även på andra sätt; Om och om igen återkommer formuleringar som ”god intuition”, ”entusiastisk”, ”samarbetsvillig” och ”lyfter gruppen”.
Att jag har god intuition har jag fått höra även i andra sammanhang. En klasskompis på gymnasiet gav mig en komplimang när han sa att han ofta skulle ha velat ställa de frågor jag ställde. En av mina mattelärare på universitet påpekade att även om jag inte alltid gör rätt så ser jag sådant som de flesta andra inte ser.
En fråga som jag nu ställer mig är hur stor del av min intuition som egentligen är en empatisk förmåga; Jag har förstått hur lärare tänker och insett vart de är på väg med sin framställning. Är det kanske därför jag har tappat styrfart i mitt professionella liv; Som forskare arbetar jag ofta självständigt och jag har inte längre lärare eller andra förebilder omkring mig som kan föda min intuition som har varit så viktig för mig när jag har fattat beslut.
Nästa fundering är spännande: Är verkligen mina högstadielärares omdömen en beskrivning av en introvert person? För introvert var ju det jag kom fram till att jag är när jag läste om personlighetstester i somras. Hade slutsatsen måhända varit annorlunda om jag hade tagit ett test under högstadietiden? Om resultatet hade varit annorlunda, vad är det då som har ändrat min bild av mig själv? Är det mitt bagage och åren av strul som har förstärkt mina introverta sidor?
När jag nu sedan ett drygt år tillbaka har börjat välja umgänge på ett nytt sätt har också behovet av egen tid minskat. I rätt sammanhang får jag mycket energi av att umgås med andra människor. Kanske beror det också på att jag har blivit mer accepterande mot mig själv och har börjat tillåta mig att känna det jag gör, oavsett vad relationen har för namn.
Det blev inte salsa. Det blev quickstep, en av tiodanserna med rötter i foxtrot, charleston och swing. Den dansas inte av så många, men jag älskar musiken, intensiteten och lekfullheten. När jag väl hade prövat på kunde jag inte låta bli att hoppa på en kurs.
Så här ser det ut när några av världens bästa tiodansare dansar quickstep.
Igår var jag hos en jobbcoach.
Bortsett från ett tre månader långt vikariat i våras har jag varit arbetslös i snart ett år. Under den tiden har jag letat efter forskartjänster och lektorat, både i Sverige och utomlands, men det finns väldigt få tjänster att söka. Jag känner därför att det börjar bli dags att fundera på vad jag vill göra om jag skulle göra något annat.
IT-branschen skriker efter konsulter och behovet av ingenjörer av olika slag är stort just nu, så det vore antagligen inte svårt för mig att hitta ett kvalificerat och högavlönat arbete. Frågan är bara om det är vad jag vill?
Kopplat till dessa funderingar är arbetet med min personliga utveckling och mina funderingar kring vad som driver mig och vad som är viktigt för mig.
Allt detta och lite till pratade jobbcoachen och jag om och tanken är att det ska bli en liten serie av samtal kring olika ämnen. Till nästa vecka har jag i uppgift att fundera kring hur jag har gjort mina stora val tidigare i livet och vilka personer, värderingar och händelser som då har varit avgörande för hur jag har valt.
Det känns som att det kan bli en mycket intressant och spännande resa!
Trevlig lunch och härlig promenad i ljuvligt sällskap gjorde tisdagen till en bra dag. Kanske borde den ljuva och jag prata mer om var vi har varandra och vad vi vill framöver, men nuet, njutningen och varandet tog över. Framtiden får vänta ett tag.
I samband med terminsstarten fann jag mig själv uppvaktad av tre olika kvinnor på en och samma gång.
Kandidat nummer ett tappade intresset ganska fort, trots att jag flirtade tillbaka. Hon är liksom jag en fysiskt aktiv person och vi har flera gemensamma intressen. Till skillnad från mig är hon dock ganska ivrig och otålig, så min gissning är att jag inte är tillräckligt drivande för hennes smak.
Kandidat nummer två är livserfaren, lyhörd och lätt att prata med. Hon är den av de tre som är mest besvärad över att jag uppvaktas av andra och efter att hon såg mig osäker när jag blev påmind om att jag inte är någon salsero har hon blivit mindre öppen. Jag associerar, kanske felaktigt, till mina egna tendenser att känslomässigt dra mig undan när jag blir rädd eller osäker.
Kandidat nummer tre är ung och söt. Hon har ingen brådska och känner sig inte hotad av att jag uppvaktas av andra. Vår relation har från första stund varit ganska fysisk med kramar och händer som landar på armar och ryggar. I morgon ska vi träffas för första gången på tu man. Hittills har det mest varit på dansgolv.
Jag tror att kandidat nummer tre gör helt rätt. Vägen till mitt hjärta är en stilla vandring mot känslomässig närhet.
– Det tar många år att bli duktig på salsa.
En vän och dansinstruktör pratar om salsans innersta väsen. Till min stora glädje är min automatiska tanke ”är det viktigt att vara duktig?” istället för det vanliga ”så lång tid borde det inte ta för mig”.